Självupptaget om nazistledaren

Problemet är bara att Liljegren tycks vilja vara en storhet själv, i vilket fall som helst en större historiker än andra. På många ställen i boken påpekar han glatt saker som "vad som tidigare skrivits om detta är alltså inte sant" eller "den och den har alltså fel i sitt påstående att...". Uppenbarligen är det viktigt för Liljegren att vara den som vet bäst, men även om det skulle vara så att han har rätt och alla andra har fel är alla dessa självupplyftande påståenden bara överflödiga och ytterst irriterande. En sann mästare behöver inte påpeka andras brister. ★ ★ ★ Nu är det förstås så att en Hitler-biografi ändå alltid lockar till läsning. Det finns så många nivåer i historien om den skamfilade uteliggaren som gick hela vägen till att bli diktator för Nazityskland att det alltid finns nya detaljer att lyfta fram eller vinklar att belysa. Vare sig man tar itu med hans inverkan på Tyskland, hans egenskaper som krigsherre eller som Liljegren gör här, hans privatperson. Författaren försöker bringa ljus över den dubbelnatur som uppenbarligen var nazistledarens personlighet. Han var ena stunden ömsint och tillmötesgående andra stunden hänsynslös och självupptagen. Det går så klart inte att bringa någon klarhet i hur denne man helt och fullt fungerade, men att han när det krävdes hade en oemotståndlig karisma tycks vara ställt utom tvivel. Många intressanta smådetaljer om Hitlers privatliv, som att han var en stor filmälskare, ett tag försörjde sig på att kränga halvdålig konst och trots sitt judehat hade personliga band till flera judar kommer här fram i dagens ljus, men så mycket djupare än så lyckas inte författaren tränga. Det blir mycket triviala detaljer, men inte så mycket mer där bakom. ★ ★ ★ Bokens stora förtjänst är snarare de korta inlägg om personer i Hitlers omgivning som Liljegren smyger in här och var. Han pekar på vad som hände med diktatorns syskon, fåtaliga barndomsvänner, beundrerskor och gamla lärare. Det är personer som sällan diskuteras, men som ändå i allra högsta grad är intressanta. Däremot blir tidslinjen tämligen luddig när Liljegren på det här sättet fokuserar på Hitlers person. Viktiga nyckelhändelser under andra världskriget tas naturligtvis upp, men överlag är det svårt att relatera führerns tillstånd och tankar till speciella skeenden, speciellt som Liljegren går väldigt snabbt fram genom historieskrivningen. "Adolf Hitler" är en rakt igenom intressant bok, men den är knappast mer läsvärd än något annat stort verk om denne oerhört omskrivne diktator.

Information till våra läsare

Självupptaget om nazistledaren

Bengt Liljegren är uppenbarligen en historiker som är uppslukad av stora hänförare och krigsherrar. Tidigare har han gjort succé med böcker om både Karl XII och Alexander den store och han fortsätter på den inslagna vägen när han här tar itu med personligheten Adolf Hitler.