Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Självplågeri på duken plågar den som tittar

Paradis: TroCnemaRegi: Ulrich SeidlI rollerna: Maria Hofstätter, Nabil Saleh, Natalia Baranova m fl.Betyg: 2 tuppar

Maria Hofsäter spelar den mycket religiösa Anna-Maria, som utövar botgöring genom att bland annat piska sig själv.
Foto: Triart

Maria Hofsäter spelar den mycket religiösa Anna-Maria, som utövar botgöring genom att bland annat piska sig själv. Foto: Triart

Foto: TriArt

Kultur och Nöje2013-04-16 12:41

Anna Maria står framför krucifixet och ställer frågan ”varför straffar du mig så?”, den frågan är också legitim att ställa regissören när filmen är över. I en timme är filmen riktigt långtråkig (det är inte 113 minuter vi upplever som tittare utan 180 snarare) för att sedan gå över till en mycket obehaglig tillställning. Så ja, det känns som om Ulrich Seidl den som väljer att se "Paradis: Tro", eller kanske rent av driver med tittaren.

Filmen är del i en trilogi. I första filmen följde vi Teresa som reste till Kenya och blev en utnyttjare av unga kenyaner. I en kort scen där lämnade hon sin sitt till Anna Maria. Nu får vi följa den djupt katolska Anna Maria. Hennes liv handlar bokstavligen om Jesus. Överallt i hemmet finns bilder och statyer av honom. Hon slår sig själv framför honom, talar till honom om vilken vacker man han är och när hon semestrar? Då går hon till mindre välställda med en Guds moder-docka som ska rädda människorna ur fördärvet.

En dag kommer en man i rullstol till henne. Det är hennes egyptiske man som återvänt. På en ytlig nivå skulle man kunna se det som berättelsen om konflikten mellan en religiös fanatisk katolik och muslim. Så är det inte. Maken Nabil är för det första egentligen inte speciellt religiös vilket framkommer steg för steg. ”Paradis: Tro” handlar om Anna Maria och hennes tro, vad den gör med henne och hur genuin hon egentligen är i sin kristlighet. Å ena sidan ägnar hon hela sitt liv åt att bära Guds ord, å andra sidan begår hon de grymmaste handlingar så fort hon blir lite pressad.

"Paradis: Tro" är en välgjord film med en huvudrollsinnehavare i extrem högform. Men, och det är ett stort men, den är en plågning av tittaren. Tittaren blir som Anna Marias rygg som får självförvållade slag. Medan ”Paradis: Kärlek” väldigt tydligt bar på ett budskap får vi i den här filmen leta efter mening långt efter att den är slut. Om det finns ett budskap, vilket det säkert gör, var det tvunget att berättas på det här sättet? Eller är Seidl helt nöjd med att den som ser hans film sitter och ber om att helvetet ska ta slut?

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!