Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Själfull Wiehe håller fanan högt med övertygelse

MIKAEL WIEHE Lucky You, Skandiateatern Publik: 170

Kultur och Nöje2010-05-06 03:00
Mikael Mjörnberg
KONSERTMikael Wiehe Det är minst sagt ett understatement att kalla Mikael Wiehe för en politisk sångare. Genom hela sin karriär har han haft en tydlig agenda där han talat och sjungit om hjärtefrågor på vänsterkanten. Det är ingen skillnad idag gentemot hur det lät för 30-40 år sedan. Wiehe håller fanan högt och predikar sina övertygelser.Han gör det med musik, men minst lika mycket genom att tala, berätta och med små gester illustrera. På ren svenska, Mikael Wiehe håller låda.Varje låt föregås av en utläggning eller berättelse. Sångaren drar sig till minnes historiska händelser, egna upplevelser och politiskt viktiga episoder och återger dem på ett synnerligen varmt sätt. Inte sällan med en gnutta svart humor i botten (min bänkgranne skrockar i flera minuter över ett ganska lamt skämt om det stundande bröllopet i kungahuset). Han kan sitt berättande, Mikael Wiehe.Men majoriteten av de 170 personer i salongen har ändå kommit för att höra honom sjunga. Wiehe har ju en låtskatt som talar för sig själv. Men den här kvällen blir det inte så mycket av den mest kända skatten utan en hel del från senaste skivan "Tar det tillbaka!". Det blir lite "Fascismens racka", lite "Gud, är det sant", "Medelklassgrabb" och "Nyliberal". Det är för Wiehe typiska låtar, framförda på karakteristiskt skorrande skånska, men kanske inte de där riktiga dansgolvsvältarna. Låtarna som fått en utdragen spelning med sångaren ensam på scenen att glänsa.Mest gehör får han ändå i "Hej då, trevligt att träffas", som han med inte så lite stolthet presenterar som en av de få låtar med rejäla personpåhopp han lyckats knåpa ihop (även det med en rejäl portion humor i botten givetvis). Där gungar den annars väldigt försynta publiken rytmiskt i takt och bjuder rent av på lite trevande allsång i sista refrängen.Kvällen finaste nummer är annars en inlevelsefull version av "En sång till modet".Mikael Wiehe gör det bra och både sjunger och berättar med övertygelse, men med så mycket nytt material instoppat i spelningen blir det faktiskt lite jämntjockt och utdraget efter ett tag. Hur själfull och välmenande musiken än må vara.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje