Sifferkrig med de döda
FREDERICK TAYLORDresdenTisdag den 13 februari 1945Översättning Ulf GyllenhakFahrenheit
Ett bekymrat helgon ser ut över det helförstörda Dresen från taket på Nya rådhuset. En stad i ruiner som nu byggs upp till en modern stad, med hjälp från EU. Foto ur boken.
Foto:
Frederick Taylor bevisar med sin bok att Dresden hade, trots alla påståenden om motsatsen, högt militärt och industriellt värde. Högteknologiska industrier, ofta med slavarbetare vid maskinerna, spottade ut vitala delar till krigsmaskineriet. Järnvägsnätet hade enorm taktisk betydelse och trupptransporterna var ett av skälen till en sovjetisk begäran att strypa försörjningsmöjligheterna. Frontlinjen låg inte alls långt ifrån staden. En oväntad och tragisk följd av detta var att staden var fullpackad med flyktingar från den ryska armén den ödesdigra bombnatten.
Över en natt försvann ovärderliga arkitektoniska skatter, tillsammans med tiotusentals människor, mestadels civila, en stor del barn och gamla. En väl planerad brandstorm byggdes upp, som drog till sig all luft i en konstgjord orkan. Orkanvinden kunde suga till sig allt; lösa saker, hjälplösa människor och syre. Tusentals annars oskadade civila kvävdes av syrebrist i de intakta skyddsrummen. Andra begravdes levande när utgångarna rasade. De som tog sig utomhus till det brinnande infernot på gatorna antändes av flygande gnistor eller kunde inte andas.
Den natten fanns det hundra sätt att dö men mycket få möjligheter att överleva.
Antalet döda kan bara uppskattas. Siffran kan vara så "låg" som 25.000 eller så hög som 40.000, men genom rigorös kontroll av ransoneringskorts-utdelningen, begravnings-arkiv, kremerings- listor och mycket noggrann efterkrigsforskning bland de överlevande, är dessa makabra siffror allmänt accepterade som troliga.
Goebbels använde bombningen som ett exempel på fiendens barbari. De ryska trupper som kom till ruinerna några månader efter (och våldtog en av tretton av de stackars överlevande kvinnor i stadens få återstående delar) ökade siffran rejält och tog bort uppmärksamhet från deras egen brottsplats, Katyn.
Den brittiska fascistförsvararen av extremhögern, David Irving, femdubblade antalet döda i propagandapotten, till 135.000. I en senare upplaga av hans bok ökade han siffran till en kvarts miljon. Samma Irving sa att inga judar gasades ihjäl i Auschwitz!
Taylor belyser i detalj detta cyniska spel med statistik över de döda. Han också ger en utmärkt introduktion till Dresdens historia över seklerna och, ännu viktigare, en bild av dagens Dresden.
Under Stalintiden blev återuppbyggnaden av Dresden präglad av kommunistiskt grå tristess. Det var först efter murens fall som Dresdenborna kunna känna sig verkligen fria. Nu kan de resa utomlands och tala och skriva obehindrat. Sakta börjar Dresden återta en del av sin forna glans. Den vackra Frauenkirche har nyligen återuppbyggts med EU-pengar. Åter finns hopp.
Så jobbar vi med nyheter