Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Sevärd saga om förbjuden vänskap

Vänskapen mellan två små barn, den förmänskligade, trollkunniga fiskprinsessan och sjökaptenens son, handlar det om i Hayao Miyazakis nya tecknade film.

Foto: Pan Vision

Kultur och Nöje2009-09-14 03:00
Den är bra och sevärd, men knappast storartat originell och minnesvärd som Spirited Away. Det är den första av Miyazakis filmer som visas med svenskt tal. Rösterna är tydliga, utan de barnsliga, gälla tonfall som svensk filmbransch felaktigt tror är nödvändiga för att åskådare i alla åldrar ska kunna uppskatta tecknad film. Pojken är människa och prinsessan en gudinna. Deras möte borde egentligen inte ha hänt, det är ett allvarligt brott mot världens rätta ordning. Den människohatande havsguden blir rasande. När prinsessan släpper ut hans miljövårdande magiska medel i havet orsakar hon en översvämningskatastrof. Att försona natur och civilisation, mänskligt och gudomligt blir en uppgift för havsgudinnan, prinsessans mor. Ponyo är som alla sagor en mycket moralisk historia om att bli vuxen, ta ansvar genom att lyckas med svåra uppdrag och finna sin plats i tillvaron. Familjen är Ponyo är en typisk Miyazakifilm om små barn och naturens värde, om sagovärlden som är granne med människan. Det känns igen från exempelvis Min vän Totoro. I bilderna har vatten, regn, havsytan i lugn och storm och fiskar av alla slag inspirerat Miyazakis fantasi. Men han kan också med ett snett leende visa vardag med nabbnudlar, jäsande burköl, fäder försenade till middagen och avfallstrål i arbete. Och havsguden liknar en rödhårig Bryan Ferry, hans fru går tråkigt nog i Disneyfilmernas stil. Joe Hisaishis melodiösa musik med drag av europeisk 1960-talsschlager, samt Valkyrieritten ur Wagners opera Die Walküre, är som vanligt viktig för det trolska, vänliga och underfundiga helhetsintrycket. Bihandlingen med de föryngrade pensionärernas liv undervattensliv är osmidigt infogad. Olika orsaker kan tänkas. Miyazaki vill kanske att vi utan förklaringar ska förstå att prinsessan har ingripit med magi. Eller också har han fängslats av idén i sig, funnit den tillräcklig, men inte velat eller hunnit infoga den i helheten. Som tillhör samma tradition som Splash och Den lilla sjöjungfrun.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!