Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

"Sen kollar vi om Pysslingen varit framme"

Julafton. Juletid-stilla ro och frid. Tindrande barnaögon och milda leenden.  Förväntansfulla söner som trippar på tå och väcker oss föräldrar, för nu är det äntligen dags att få veta vad de innehåller alla de där paketen de klämt och känt på de senaste veckorna.  Sa jag lugn och ro? Oj...ok, jag erkänner. Det var en liten lögn.

Kultur och Nöje2008-12-24 03:00
Lana Brunell
De trippar inte sönerna. De stormar in i sovrummet och tycker att nu får ni väl ändå har sovit klart! Fast 17-åringen väcker oss visserligen inte på julafton. Honom får vi dra upp även en dag som denna. Annars lär han ligga till det är dags att servera tomten kvällsgröt. När så alla är uppe tänder vi ljusen i änglaspelet och snurrar igång Agneta Fältskogs jul-CD. Sen kollar vi om Pysslingen varit framme. Och det har den. Han (eller är det en hon) har kommit genom skorstenen och lagt godis i strumporna. Kanske för att försöka skapa lite julefrid innan det riktiga kaoset drar igång. Ungarna ligger under granen och räknar vem som fått flest paket. Frukost är de inte intresserade av. Eftersom vi ska hinna med flera släktträffar idag börjar vi vår egen julklappsutdelning redan på morgonen. Klara färdiga gå. Det börjar oftast lugnt men slutar i 180. När bara pappershögen återstår är det dags för mig att ta mina julsånger och en och annan blues och bege mig till Stadsmissionen i Linköping för att sjunga. Efter det hastar jag hem igen för att lasta in paketen som ska med till makens släkt. Hans syrra är hemma från Göteborg. Det är ett sånt år i år. Vartannat år kommer hon och firar jul på julafton och vartannat på juldagen. (För vår del hade livet blivit något enklare om hon hade kunnat tänka sig att alltid komma hem på juldagen, men si det går inte.) Där äter vi svärmors jullunch och efter det, ho-ho, kommer Tomten. Som förmodligen är äldste sonen om vi får på honom de röda kläderna och nylonskägget. När alla paket är avklarade där sätter vi oss i bilen och åker till hemmets lugna vrå. Nä, nu ljög jag igen. Lugnt blir det inte än på ett tag. Nu är det dags för min släkt att träffas. Hos oss. Vem som ska vara tomte är oklart. Äldsta sonen kommer vägra om han redan tvingats förnedra sig en gång. Hoppas på svågern. Annars kanske det blir som för några år sedan. Då dök en något överförfriskad tomte upp i trädgården. Trasslade in sig i utomhusbelysningen och kom in helt insnodd i gröna sladdar. När vi frågade om han vill ha julgröt sa han nej tack, men gärna en grogg. Och när han skulle dela ut julklappar hade han väldigt svårt att se vad som stod på paketen. I synnerhet på det som visade sig vara ett knäckbrödspaket, som av misstag hamnat i tomtesäcken. Den julen tyckte barnen att tomten var rolig men väldigt konstig. När så tredje julklappsronden är avklarad för oss återstår julgröten. Den som får den gömda mandeln vinner ett pris. Oj vad barnen äter av den hemgjorda risgrynsgröten. Annars duger bara den där supersöta färdiglagade i plastrulle. Proppmätta stupar vi sen i säng. Trötta men oftast glada, för julafton är härlig även om den är stressig. Imorgon är en ny dag. Juldagen. DÅ ska jag ta det lugnt! God fridfull jul och ett lika Gott Nytt År!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje