Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Scofield håller sig i framkant

Foto: PETER KOLLANYI

Kultur och Nöje2007-11-01 00:05
Patrik Selsfors
Gitarristen John Scofields nya skiva öppnas med en ensam, överstyrd gitarr vars flageoletter skär disharmoniskt genom tystnaden. Det är lite symptomatiskt för hela skivans karaktär. Jazzgitarristen Scofield är inte det lena ljudets tillskyndare, istället har han utvecklat ett rått, nära gitarr-sound, ofta elektroniskt förvrängt och ett spelsätt där fantasirikedomen kommer i första rummet och misstagen nästan är det som skänker karaktär och stil, till skillnad mot alla finfusion-lirare där varje anslag är perfekt men ack så själlöst. Medmusiker är de gamla vapendragarna Bill Stewart (trummor) och Steve Swallow (bas) som känner varandra och Scofield utan och innan. Det är förvånande att inte fler inom jazzen låter grupper utvecklas på detta sätt över lång tid, utvecklat samspel och en tydlig gruppkaraktär tar musiken till en ny nivå. Låtarna är sparsmakat arrade med fyrhövdat blås som förstärker och accentuerar stämningarna. Gitarristen Bill Frisell gästar dessutom på en låt och bidrar med sitt patenterade, svävande sound.Musiken på This meets that spänner över ett brett spektra, från det råa och energiska till det lyriska, från jazz till country, man kan säga att hela "Americana"-spektrat täcks men gemensamt är det uttrycksfulla och personliga gitarrspelet och kompets sväng och samspel som är ovanligt i denna genre. Några covers bjuder Scofield också på, nämligen "The house of the rising sun" och "Satisfaction". Detta är också typiskt för attityden på skivan, de nya standardlåtarna tas från rocken istället för från 30-talets musikalscen men stöps kraftigt om till en grund för improvisation. Kraven är alltid höga på en av gitarrens stora förnyare under de senaste 30 åren men han lyckas oftast infria dem trots en flitig skivutgivning, så även på "This meets that". Hur orkar mannen hålla sig i framkant?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!