Sätt gränser!
Sven Wernström
Foto:
- Mamma, jag ska ha barn.
- Är du säker på att det är ditt då?
Varför har jag sparat det klippet? Kanske för att jag tyckte det var kul. Men varför tyckte jag det? Att en flickas barn inte skulle vara hennes är ju en orimlighet. Men en orimlighet som mamman tydligen tar på allvar. Är det därför det är roligt?
Jag prövar tanken på nästa klipp. Det är ur DN och börjar med något som Göran Persson ska ha sagt på Metallkongressen förra året:
- Det finns ingen högre form av intellektuell verksamhet än politiken.
Är det roligt? Orimligt är det ju. Ingen kan ta det på allvar. Jo, Göran Persson förstås. Det är därför det blir roligt för oss andra.
Det här klippet följs av flera om Persson. År 2003 höjdes hans lön med fyratusen i månaden till hundrasextusen. Förra året höjdes den med femtusen till hundraelva. Tusen. I månaden. Och nästa klipp: Persson har köpt in sej bland de sörmländska godsägarna.
För att greja sej såna levnadsvillkor krävs det nog begåvning, men faktiskt inte av den sort vi brukar kalla intellektuell.
Klippen visar vidare att klyftan vidgades mellan vårt lands två delar, de privilegierade och folket. I augusti upprördes Aftonbladet över de lyxpensioner våra politiker beviljat sej och manade läsarna att protestera på namnlistor.
Även folkrörelseidkarna försåg sej. I september hade DN rubriken "50 miljoner på två år till Coop Nordens toppchefer".
I juni upprördes östgötarna över att Palle Håkansson (som själv fått sextusen i lönelyft) höjde månadslönen för en av sina polare med sextontusenfemhundra, dessutom retroaktivt från årsskiftet!
I Aktuellt i Politiken läser jag: "Vi socialdemokrater hatar de orättvisor och klyftor som fortfarande skiljer människor åt i vårt land." Ett orimligt påstående - och roligt för att tydligen någon i partihögkvarteret skrivit det på allvar.
Nu är det inte bara politiker som skor sej. I näringslivet är det värre. Direktörernas löner och bonusar blir allt mer orimliga och företagens vinster allt större.
I näringslivet finns ingen moral. Ändå var marknadsekonomins främste teoribyggare Adam Smith moralfilosof och ansåg att det måste finnas moraliska normer för att systemet skulle fungera. Även de besuttna antogs uppträda hederligt för att slippa skämmas inför sina grannar.
Det var på 1700-talet. Nu är inte direktörer och politiker grannar med oss längre. Nu umgås de med varann. Inför varann behöver de inte skämmas, där är det tvärtom löner och förmåner som ger status.
Förra året hittade jag en bok av Bengt Gradenius som heter Sätt gränser! Den handlar om barnuppfostran. Barn orienterar sej i samhället genom att oavbrutet provocera och kolla var gränserna går. Sen skriver Gradenius att även vuxna ibland kan bete sej som barn och testa gränser. De känner en osäkerhet som de hanterar med en påträngande tvärsäkerhet. De söker motstånd.
Det är vi som borde göra motstånd. Behandla våra höjdare som barn. Sätta gränser.
Det är sant att vi socialdemokrater hatar orättvisor och klyftor, vi vanliga gräsrotssossar alltså. Men vi kan inte längre agera organiserat, eftersom vår organisation tagits ifrån oss och hamnat på de höjder där varken heder eller moral råder.
Så jobbar vi med nyheter