Sätt fart på spektaklet!
Ringaren i Notre Dame av Victor Hugo Musikalmanus och regi: Kristofer Nilsson Musik: Ola Fagrell Hörsalen Produktion: TeaterÄlskaren
Fara å färde när tiggarna fått poeten i sitt våld. Som genom ett mirakel undslipper han dock detta öde. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
Det serösa är naturligtvis nödvändigt när man ska berätta detta medeltida drama, en historia från den hemska tid när kyrkan manipulerade den okunniga massan och kröp för makten. Häxor och annan vidskepelse var - och framstår här - som vardag.
Spelet är brett upplagt, allt ska noga beskrivas och scenerna växlar ofta och många många gånger. Skådespelarna är mer entusiastiska än finkänsliga. Eller: detta är en amatörskapelse i varje tum. Man undrar om Victor Hugo skulle känna igen sin story ...
Det är således kärleken som är motorn, och, i rättvisans namn, en del skådisar. Men mot tempot kämpar de ganska förgäves. Det kan inte hjälpas att den lille poeten har sina lustiga funderingar, att han tar udden av några väl högstämda situationer, när prästen ideligen får klaga sin smärta - hans kättja tar nästan kål på honom och inte får han någon sympati heller.
Den inbilske kaptenen som den stackars flickan älskar är i samma klass vad gäller mänskliga kvaliteter.
Stackaren Quasimodo får ett begränsat utrymme, men vi förstår hans trängda belägenhet. Ingen möda har heller sparats på kläder och effektiv scenform, men allt får alldeles för söligt och det känns som att man jädrarimig ska utnyttja publiken nu när man får chansen. Sätt fart på spektaklet!
Så jobbar vi med nyheter