Satiren i kläm efter Hillersbergs död

När jag skulle göra omslag till min bok med krönikor ur Folkbladet föll det sig naturligt att be Lars Hillersberg om några bra karikatyrer. Han skickade genast en bunt teckningar med ett kort svar: Dyre Sven, här har du några som du fritt kan förfoga över. Jag fäste mig genast för hans porträtt av bokens huvudperson, Foten Carlsson:

Jag blev först bekant med Hillersberg när han började ge ut tidskriften Puss 1968. Där sprang könsorgan omkring på små pigga ben och chockade anständiga läsare och satiren slog åt alla håll till glädje för hederligt folk. Själv kunde jag aldrig medverka i Puss eftersom jag inte kan vara rolig. Där fanns i stället oroselement som Öjvind Fahlström, Lena Svedberg och Carl Johan de Geer.

Den senare skrev efter Hillersbergs död: Vi kommer att sakna honom bittert. Vem ska nu följa tidens frågor utan att snegla på det politiskt korrekta?
Lars Hillersberg menade att den som blir utsatt för satir förtjänar det. Ju mer tabu, desto större behov av satir. Efter Palmemordet 1986 blev det snabbt tabu att röra i polisspåret, alltså körde Hillersberg hårt och träffsäkert just där. Utredaren Jörgen Almblad porträtterades bredvid en polis med nazihjälm och rykande pistol sägande: - Polisen som sköt Palme hade inte licens och kan alltså inte ha skjutit den djävla fähunden!

Hillersberg ritade hela den sk baseball-ligan på Norrmalms polisstation som aldrig blev förhörd och lät dem säga: - Va! Förhöra oss om Palmemordet - vi är väl inga jävla kurder heller?!!
Han ritade Holmér i polisuniform stående framför en vacker och naken yngling med polismössa och med Ebbe Carlsson i bakgrunden intresserat betraktande den naknes stjärt. Holmér säger: - Nej, inte live act - livvakt!
Vid denna tid blev skribenter och vänstertidningar åtalade och dömda till dryga skadestånd för att ha namngett misstänkta poliser. Hillersberg blev inte åtalad. Inte ens när han ritade Holmér med pistol i handen springande uppför trappan vid Tunnelgatan efter mordet sägande: - Nu är det bara att sätta dit en utlänning, sen blir jag rikspolischef!

Hillersberg var för farlig. Ett åtal skulle ha gett honom ytterligare bränsle och dessutom väckt debatt kring saker som absolut inte fick debatteras.
Etablissemanget trodde sig finna ett annat sätt att komma åt honom. Han hade gett sig på ett gammalt tabu, han hade karikerat judar, bl a folkmördaren och fredpristagaren Henry Kissinger. Och när Egyptens Sadat och Israels Begin fick fredspriset ritade han dem tillsammans grillande en fredsduva på spett.
Han kunde alltså anklagas för antisemitism, han hade ju också formulerat lustigheten: Omskuret är bäst.
Dagens Nyheter hade råd att köpa skribenter som åtog sig uppgiften att starta en hetskampanj mot Hillersberg vintern 2000-2001. Tidningen låtsades förfasa sig över att Konstnärsnämnden gett en antisemit statlig inkomstgaranti. Hillersberg ville hävda att han var den svenska tecknare som ritat mest mot rasismen och även tagit parti för judar, men Dagens Nyheter tillät inga genmälen.
Hillersberg fick stöd från alla håll. Ulf Linde skrev: Lars Hillersberg har i åratal häcklat betydande arier som Jan Myrdal och Carl XVI Gustaf. Varför har ingen reagerat mot hans antiariska inställning? Jan Myrdal undrade: Skulle han ha tecknat Kissinger med blont hår och sätta blå ögon på honom - och kanske till och med en Myrdalmustasch - för att inte beskyllas för antisemitism?

Hillersberg gjorde något helt annat. DN:s dåvarande chefredaktör Hans Bergström var känd för ett alltför närgånget beteende mot kvinnor. Hillersberg ritade honom - en av hans bästa karikatyrer - med handen i stjärten på en ung dam vid kopiatorn och vänd till sin medarbetare Peter Wolodarski sägande: - Du får ta ledaren i dag också Woodoslaski, jag är lite upptagen!
En stor del av Hillersbergs satirkonst ligger i de texter som åtföljer bilderna. Med namnförvrängningen Woodoslaski karaktäriserar han i ett enda ord vad en ledarskribent i DN alltsomoftast sysslar med.
Andra citat av honom: Konstnärer blir bara de som inte kan bli serietecknare. Rasister har bara två problem, för liten kuk och för liten hjärna. Jag hatar inte judar speciellt, jag hatar alla människor. Jo snälla socialassistenten det är så att jag är antisemit så därför får jag inga pengar att köpa hasch för. Om man brottas med en gris blir båda skitiga, men grisen tycker det är roligt.
Den bok han själv gav ut om Hillersbergskandalen heter just Brottas med grisar. Jag vet inte var den finns att få tag på, men försök med ett mail till home.swipnet.se/utslag.

Nu är Hillersberg död. Jag hann aldrig få den teckning jag ville ha för den här krönikespalten. Vår landstingspolare Paul Håkansson i sin karaktäristiska pose med händerna ihop framför näsan bedjande: - Gode Gud, ge käringen en huvudroll i nån operett så hon får nåt annat än Vrinnevi att tänka på...
Med Lars Hillersberg förlorade vi, som Aftonbladets kulturchef Håkan Jaensson skrev, en av de sanningssägare som det här välkammade landet så väl behöver. Och som sagt: Vem ska nu följa tidens frågor utan att snegla på det politiskt korrekta?