SÄSONGSPREMIÄR
Solist: Valentina Lisitsa piano
Dirigent: Michael Francis
Norrköpings Symfoniorkester
Musik av: Solti, Strauss, Rachmaninov, Bartók
De Gerhallen
Ett omfattande och inte alldeles lättsmält program presenterades på säsongspremiären i De Gerhallen på torsdagskvällen, då det även tillkännagavs att chefsdirigenten Michael Francis förordnande förlängts till spelåret 2015/16. Gott!
Först ut var den korta men mycket innehållsrika kompositionen "Världens ursprung" av Árpád Solti, en av finalisterna från den kompositionstävling som tillkom under orkesterns 100-årsjubileum. Det var verkligen en studie i skapelsens under, en sorts urkraft som låg nedmald i musiken och drev den framåt och runt i tunnlar. Jag tänkte på kris och utveckling, mål och mening och genomgick var ett femminutersbad i skapelseteologin.
Övergången till Richard Strauss orkesterdikt "Don Juan" blev festlig och pampig. Musiken är grundad i traditionen och Michael Francis valde att bottna i den men fylla på med djupdykningar och tyngd. Den grötighet och tappade riktning jag tyckte mig märka i mitten rättades upp av en delikat oboe uppbackad av fin flöjt, stadig klarinett, stabil fagott och mulligt horn. Ja det var träblåsets musik!
Kvällens huvudattraktion var förstås pianisten Valentina Lisitsa med Rachmaninovs Pianokonsert nr 1 fiss-moll. Hon hittade in i musiken från olika håll, vågade vänta in sig själv, ja själva musikens inre. Det blev kraftfullt, javisst, men även lyriskt och sångbart när hon jobbade med olika lager och skiftningar. Jag tycker att de lyriska partierna fick det att glittra till lite extra, där kom musikens kärna fram och det glimmade till mer än i de furiösa löpningarna och stora klangsjoken som inte fick riktigt samma fokus. Pianokonserten är en klangrik och fullskalig komposition. Samarbetet dirigent, solist och orkester gav ett stadigt helhetsintryck, de jobbade mot samma mål och drog med varandra på och verkade trivas tillsammans på resan. Efter paus framfördes Béla Bartóks Konsert för orkester prydligt och med hög ambitionsnivå. Detaljrikedomen i musiken speglades och det fanns en skärpa i både klang och riktning.