Sarah Waters lyser upp historien
Genom att se historien i ett annat ljus har Sarah Waters gjort den lesbiska underhållningsromanen folklig. När hon nu skriver om London under blitzen är det, alla dödsoffer och bomber till trots, en illegal abort som är allra värst.
Sarah Waters, skriver om kärlek, London och blitzen. Foto: Henry Mongomery/Scanpix
Foto:
Blodet flödar och smärtan är bedövande. Den abort Sarah Waters beskriver görs av en slug tandläkare och slutar nästan med förblödning, i det närmaste outhärdlig läsning. Det är en skildring som framkallar illamående och sängläge även om man investerar bara halva sin inlevelse.
- Det var något många kvinnor gick igenom. Jag är intresserad av de här personliga historierna, som inte blir inspelade, som är hemliga. De samspelar med andra skikt av historien, men de blir aldrig nedskrivna trots att de oftast är de viktigaste händelserna i människors liv.
Hon säger det sakligt, utan synbar rädsla för att låta pretentiös. Sarah Waters skrev sin doktorsavhandling i litteraturhistoria om just gaylitteratur bara för att sedan själv börja bidra till genren. "Det föll sig rätt naturligt", säger hon lugnt, och det kanske det också gjorde. I dag finns hennes böcker "i varje troende flatas bokhylla" som Ulrika Larsson, på Normal förlag uttrycker det, men Sarah Waters läses av långt fler än så. Hennes senaste roman "Nattvakten", i svensk översättning efter jul (Natur och Kultur), utspelas i 40-talets London. På mörka, sönderbombade gator irrar de kvinnliga huvudpersonerna eller jobbar nattskift som ambulansförare.
Men fram tills nu är det det Dickenska 1800-talet som Sarah Waters dykt ner i och modifierat till något eget, bland annat genom att skildra lesbisk kärlek. Debutromanen "Kyssa sammet" (en stum översättning av originalets "Tipping the velvet" som för tankarna till oralsex), och BBC:s filmatisering av densamma, gav henne en bestående stämpel som sexskildrare trots att ingen av de efterföljande romanerna varit lika sexig.
Just tv-versionen fick till och med hennes egen mamma att diskutera dildos, har Sarah Waters berättat i en intervju i The Guardian.
- Det är lustigt, sådant är mitt rykte, men sexscenerna behövdes i den historien. Det är en utmaning att skriva om sex eftersom det är så lätt att falla in i klicheer, säger hon nu, glad över att inte heller i år ha fått engelsmännens "Bad sex award", en litteraturutmärkelse som ges till den författare som åstadkommit årets sämsta sexskildring.
- Det vore generande.
Deprimerande klädbrist
Liten, nätt och vardaglig sitter hon i det svenska förlagets soffa. Bredvid sig har hon en sliten roman med grönt omslag och guldtext på ryggen. En skildring av efterkrigstidens England, berättar hon, inte särskilt bra men full av viktiga detaljer om mat- och klädbrist, och om ett hårt klassamhälle. Just klassmotsättningarnas betydelse var en upptäckt Sarah Waters gjorde när hon arbetade med "Nattvakten".
Andra världskriget var en tacksam tid för henne att skildra eftersom kvinnorna fick större frihet och ansvar när männen var inkallade. Liksom det Dickenska 1800-talet är även 1940-talet en tid som britterna har en väldigt klar bild av.
- En kvinna med strumpor med söm därbak, som dansar med en amerikansk soldat. Den är naturligtvis sann, men jag vill se bortom stereotyperna.
Överdriven omsorg
Bland hennes krigshjältar finns Kay, en kortklippt gentlemannaflata, som kör ambulans efter tyskarnas bombräder. Men lika mycket handlar berättelsen om hur Kay, genom överdrivna omsorger och sin objektifierande kärlek, driver sin käresta in i en ny famn.
Sarah Waters är fullt medveten om att hon skriver med ett samtida perspektiv och utifrån sig själv.
- För historiska författare är det viktigt att människorna vi skriver om inte bara är oss själva i en annan tid. De hör till den tiden och till historierna från den tiden. Men mitt intresse för sexualitet och kön handlar ju om mig och min tid. Det är ett samspel.
Så jobbar vi med nyheter