NORRKÖPING
Konstnärerna Agneta Björklund, Karin Häll, Monika Masser, Alexandra Skarp som nu ställer ut på Konstforum kommer alla från det konstnärsdrivna Galleri Studio 44 i Stockholm – med blott tio år på nacken. Två av dem, Karin Häll och Agneta Björklund, har anknytning till Norrköping.
Karin Häll undervisade i skulptur och teckning på Norrköpings konstskola, innan den lades ner. Mest i ögonfallande av hennes skulpturer är kanske Equus asinus, en packåsna klädd med packfilt och skapad till konstprojektet Ägd.
– De valde ut ett gäng konstnärer som arbetar med frågor kring hembygd och ursprung. Även om jag jobbar spontant brukar det slutliga verket rymmas inom sådana frågeställningar, berättar hon.
SläkttrådarHennes verk Släkttrådar består av handskar hopknutna i ett nät, där hon väljer att använda tråden som penna för att teckna det virrvarr av trådar och band som löper genom människans släkthistoria. Solsystem är en serie kepsar som rör sig rymden – och anspelar på det italienska och tyska orden för huvud "testa" och "kopf".
– Jag har läst att "testa" har med idéer att göra, medan "kopf" syftar på formen. Det präglar hur man vill se på ett huvud – form eller innehåll. Kepsarna ger en huvudform och sedan har jag associerat till himlakroppar och planetsystem.
KollektivUnder "en kort men intensiv period" bodde Agneta Björklund i Norrköping. I ett kollektiv på Saltängsggatan, en gata som då var rena prostitutionsstråket och på Slottsgatan "ovanför ett gammalt ölsjapp".
– Jag jobbade på teatern och gjorde allt möjligt. Men jag var faktiskt här i huset och tecknade, minns hon.
I utställningen visar hon porträtt, som dottern har varit modell till – men portätten i kol och akryl dras snarare mot ett mer allmängiltigt, nära, utforskande av ansiktets landskap – avstånd, form och linjer.
Skulptören Monika Masser intresserar sig för kroppen och transformation - omvandlingar. Den lilla silikonskulpturen Salamander visar en mäsklig figur som övergår till djur och tycks vara både vara på språng – och bakbunden av kroppen som skal.
Träets ådringAlexandra Skarp målar, och då på träpannåer. De verk hon inte jobbar med ställer hon undan i ateljén med baksidan utåt.
– Då syns bara furuådringen. Så jag har umgåtts mycket med bakåtvända pannåer, till slut har det väl gått in i huvudet så jag fått träådringen på hjärnan. Jag har blivit intresserad av mönstren, man kan läsa in vatten, moln och figurer. Det har jag varit upptagen med den sista tiden.
Hon låter sina verk följa träets böljande ådringar och har ibland gjort dem till wobblande figurer. Dessutom visar hon föreställande måleri med schwung och tydliga influenser från serier och popkonst. Det är i hennes skruvade nutidslandskap Hälls gråa packåsna strävsamt vandrar i denna hyllningsutställning.
Utställningen har vernissage idag, lördag och pågår till den 3 november.