Samma snack är det där som här
- Just nä. Det ska vi ändra på i vårt parti. Dom unga har ingenstans att ta vägen. Vår skola gör att alla sorters ungar av olika klass och nationalitet träffas och gör saker tillsammans, det är viktigt och för det måste det också finnas lokaler för fritiden. Så att det mångkulturella samhället kan utvecklas. En självklarhet för vårt parti. Liksom den där simbassängen, vi lovar ...
- Vi borde ha fler trafiksignaler! Måste det hända en olycka utanför skolan för att det ska bli någon ändring? Då är det ju för sent. Nu kör bilarna där utan ordning och åt alla håll och mer och fler och barnen är inte vana vid det och så. Förresten, hur länge ska det få parkeras där man vill? På torget tillochmed!
- Ja, det är ju redan förbudsskyltar där, men vårt parti ska se till att polisen bryr sig också. Att dom verkligen sätter dit dom nonchalanta förarna och någon gång bör dom ju få böter också. Det ska vi ordna.
- Den här mötesplatsen för de äldre, den måste vi se till att få öppen längre, den har ju fått stor betydelse för pensionärerna. Och biblioteket! Samma där. Mer öppet!
- Marken då? Den kommunala marken? Som det är nu får ju den som har pengar bygga precis var den vill och det tas inga hänsyn till hus som har legat på platsen sen urtid och det dras vägar som vi inte vill ha och det verkar som dom här nya bara kommer hit och bestämmer. Var finns den politiska styrningen?
- Hos oss. Bara vi kommer till makten, rösta på oss, då ska vi ordna de här missförhållandena för det är vi som är det rätta valet för "den lilla människan".
- Då kanske ni kan riva det nya kommunalhuset också? Det blir ju ändå aldrig färdigt.
- Ack ja, om vi kunde göra det. Vi har hela tiden varit emot borgmästarens beslut om det där nya huset mitt i samhället, men nu står det ju där, ofärdigt och väntar på mer pengar. Och dom medel som kommer in, dom går just till sådant som inte alls gagnar medborgarna, bara förvaltningen och med borgmästaren i spetsen. Fy tjyven!
Tja, det lät som fy tjyven i alla fall. Fast det var på spanska och det var mötet hos PSOE (spanska socialistiska arbetarpartiet) veckan före kommunalvalen 25 maj. Och förhållandena som vädrades var de i den lilla byn på bergssluttningen några mil ovanför Málaga, en by med drygt 3000 invånare och därutöver en fjärdedel nyinflyttade utlänningar. Och en språkskola för såna som jag.
Men visst kunde det politiska mötet vara varsomhelst, visst låter det bekant? PSOE är det där partiet som ligger närmast våra sossar, men med den avgörande skillnaden att det kämpar i underläge. Det dominerande PP, Partido Popular, har råd med större affischer, fler banderoller, högtalarbilar och annonser.
Och majoriteten behöll dom också, även om den krympte i många kommuner i detta regionalval.
Frågade några nya invånare om de engagerade sig i lokalpolitiken.
Just det par jag talade med tyckte att det var viktigt och spännande. De hade ju satsat på ett nytt liv i de andalusiska bergen och byns nära angelägenheter hade plötsligt blivit deras.
Däremot, i den solstänkta redden på östkusten dit jag for senare, där var det nog hett - utom när det gällde intresset för politik, då var det betydligt svalare.
"Njae, får väl göra vad dom vill", sas det slött.
Vad lära av detta? Politiker med ambitioner, flytta till en by på landet?
Eller nåt sånt.
Så jobbar vi med nyheter