Samma skrot och korn
Carolina Häggkvist
Foto:
Då kan du känna dig lurad. Grundlurad.
Aldrig någonsin har det funnits så många studenter och pensionärer samtidigt i Sverige som det gör nu.
Pensionärerna blir bara piggare och raskare för var dag som går. Läser kvällskurser på distans och skaffar sig nya yrken fast det egentligen är dags att lägga locket på. Glädjande, ja visst, men vem ska egentligen betala kalaset? Fortsätter det i den här takten dröjer det inte länge förrän vi börjar sätta våra gamla på isflak igen. Eller kastar dem utför höga stup. Jag var själv på väg med farfar flera gånger men han var så ruggigt bra på korsord att det fick vara. Trisslotterna haglade tätt där ett tag.
Regeringen är oroad. För sin egen ålderdom. Nästan alla våra ministrar har nämligen tecknat privata pensionsförsäkringar. Hur det ska gå för deras väljare är däremot inte löst ännu.
Studenterna tar sig in på landets högskolor och universitet, yppiga och fina i 20-årsåldern, men tar sig inte därifrån förrän de har gått i pension. Då har de betalat totalt 359 kronor i skatt till staten. För det är bättre att leva livet i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd än att vara öppet arbetslös. Skulle någon mot förmodan utexamineras tidigare är han eller hon med största sannolikhet redan förtidspensionerad. På grund av hypokondri. Eller sjukskriven för utbrändhet.
Allt fler studenter hamnar dessutom hos kronofogden för att de inte har råd att betala sina studieskulder. Som sagt, känn dig lurad.
Nej, de studerande pensionärerna och de pensionerade studenterna måste helt enkelt börja försörja sig själva. Lösningen heter samarbete. Ta den gången när mormor och jag var på restaurang. Vi hade aldrig klarat av springnotan utan varandra. Symbiosen var uppenbar. Mormors närvaro fick kyparen att slappna av. Han misstänkte inte för en sekund att en 70-årig dam skulle ge sig på något så genialiskt. Och jag behövdes för att hålla upp dörren åt mormor. Eftersom hon hade hela famnen full med askoppar och silverbestick. En gratis trerättersmiddag med kraftigt spritintag bara så där utan vidare. Plus att min ryggvärk var som bortblåst hela kvällen.
Eller som när jag och farmor var ute och samlade burkar ihop. Jag hade aldrig orkat bära den där säcken själv. Inte heller hade jag hittat några burkar utan hennes röntgensyn. Så lyd ett gott råd, om du är student och hittar en rejäl pensionär - håll fast vid denne. Man vet aldrig när man kan behöva en robust gamling. En fattig student behöver däremot ingen, så till alla pensionärer kan rådet endast bli - fly!
Så jobbar vi med nyheter