Samla historier och skriv en bok
NORRKÖPINGLätt som en plätt och jättekul. Så verkar det när författaren Ulf Sindt, även kallad Stången, mötte barnen på Klockaretorpsskolan igår. Författarbesöket var en efterlängtad höjdpunkt på schemat.
Autografer! Det vill alla barnen ha när Ulf Sindt har pratat färdigt och det blir en lång kö. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
- Varje morgon börjar vi med tyst läsning, berättar Anita Carlsson som förestår klass 3c. Så gör alla klasser här, upp till sexorna. Ulf Sindt är så bra för han skriver om saker som fångar killarna också.
Under ett par dagars tid kommer författaren till alla klasser och pratar.
- Jag har alltid jobbat i skolan, berättar Ulf Sindt, och det tycker jag är världens bästa jobb.
Så berättar han om sitt arbete på fritidshemmet i Nacka utanför Stockholm och redan från början sätter barnen igång och frågar.
- Hur kom det sig att du började skriva?
- Vilken av dina böcker gillar du bäst?
- Kallas du för nåt annat namn?
<b>Pappa berättade</b>
Och han berättar om hur det började med pappa Haralds historier som han fick höra av sjömän där han jobbade och hur hans mamma tyckte det var förskräckligt att allt inte var sant. Men det muntliga berättande ligger alltså till grund för alla kommande titlar och han berättade en massa kul historier om vad som hänt bakom varje bok. Som i debuten Syskonkärlek och köttfärs. En samling med många berättelser från uppväxten i hyreshuset i Nacka.
- Så har jag skrivit om något som ni alla här är experter på, sa han.
Barnen gissade snällt - men ingen kom på det som hans andra boktitel berättar: Konsten att reta en farsa.
- Alla ni kan säkert reta era föräldrar så det börjar ryka ur öronen på dem och det kunde mina egna söner också, säger han och berättar den dråpliga historien om badbyxorna och badhuset och snyggaste fröken och killarna som retades med pappa.
- Fast det var ett busstreck, sånt är kul, sa han. Busa är sådan man kan skratta åt tillsammans efteråt, det får alla göra, men ställa till jäkelskap det är för att göra en annan människa ledsen och det får ingen göra.
Så droppades dråpliga historier som när mamma klippte bort den väl anlagda frisyren som skulle få honom att likna John Lennon - det blev boken Nick Nacke klipper till. Eller om den pappalediga och vimsige professorn som alltid gick omkring med sin bebis i en väska - det blev Bullen och väskan - och alla berättande faktaböcker där titeln börjar med Bland. Så kan det vara om sjörövare, indianer, bovar, idrottare eller riddare. Men det mesta hämtas från verkliga livet. Det blev Pusskalaset och Kajsa och Knodden och Flores och Banzeflor och så sent som i fredags kom Tåfjutten.
Under åren har både förlag och illustratörer växlat.
Själv började han läsa när en högt älskad bibliotekarie, tant Rut som älskade barnen - sa att "om ni (Ulf och hans bror Gurkan) som bara läser tidningar läser den här boken så kan vi prata om den sen".
Det var Jack London och killarna fångades.
<b>Berättarklubb</b>
Det muntliga berättande har hela tiden vårdats av Sindt som haft en berättarklubb på sitt fritis. Den började med en lite stökig kille som själv kunde hitta på, själv ville höra historier och gjorde en överenskommelse med Ulf - om han kom i tid skulle Ulf berätta. Så ville fler lyssna och klubben växte.
Det lät som en riktig solskenshistoria och alla barnen på 3 c lyssnade med största uppmärksamhet till berättelserna och var överens: Läsa bör man för det är bra för fantasin och har man fantasi får man ett bättre liv, så lär man sig stava också och så får man nya kunskaper och lär sig en massa ord.
- Det är bra för då kan man förklara vad man känner och kanske inte behöver slåss, sa Ulf Sindt och ingen kunde säga emot honom.
Så jobbar vi med nyheter