Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Sällsam saga om en galen familj

Det är nog inte många som någonsin trodde att de skulle se ett franskt drama där karaktärerna nämner den amerikanska skådespelerskan Angela Basset. I den här bisarra franska filmen nämns hon alltså två gånger.

Kultur och Nöje2009-02-09 03:00
Setareh Yousefi
En skådespelerska som majoriteten av människor i Sverige inte känner till vid namn, och förmodligen inte i Frankrike heller (Basset spelade Tina Turner på 90-talet). På den vägen är det, märkliga scener och händelser avlöser varandra. Efter att man sett den här filmen är man konfunderad med veck i pannan och mun som står på glänt. Den överhängande känslan efteråt är svår att greppa. Dialogen växlar mellan lite alldagligt och lite domedagspoetiskt. Historien är oförutsägbar och oförväntad, både tung och lustig. Manuset av regissören och Emmanuel Bourdieu, mångbottnat på gränsen till obegriplighet, är mästerligt. Även skådespelarna är magnifika. Det är en ensemble med välkända franska ansikten med Catherine Deneuve i täten. Hennes dotter Chiara Mastroianni (ja, Marcello är pappa) är också med och spelar svärdotter. Mathieu Amalric, i en tacksam roll som broder Henri, är speciellt fenomenal. Desplechin har verkligen lyckats med casting. Filmen handlar om familjen Vuillard som samlas en jul, mycket på grund av att matriarken är sjuk i cancer. Och den här familjen skiljer sig från de flesta andra, om än på ett subtilt sätt. Som svärdottern Sylvia säger "ni Vuillards låtsas att ni är normala, men ni är inte som andra". Aggressioner, kyla och misstro flyger mellan familjemedlemmarna med den kärleksfulle pappan som på något sätt håller ihop allting. Det är en mjuk fast stark varelse Jean-Paul Roussillon gestaltar. Samtidigt undrar man om inte tobaksindustrin får sig ett uppsving av det konstanta rökandet i filmen. Och ibland undrade i alla fall jag om regissören inte driver med den globala bilden av fransmän som kedjerökande sexgalningar. 143 minuter till trots är minuterna så pass starka att det inte blir tråkigt. Eftersom filmen är så pass ovanlig så är långsamheten inte ett störningsmoment. Allt det som man aldrig får veta i filmen är både fascinerande och irriterande. Dessa människor kommer man inte riktigt nära men de är ändå intressanta. Att förstå dem skulle kräva många fler timmar. Trots det engagerar den. "En julberättelse" är inte en ordinär filmupplevelse. Den är mycket, bred och av sällan skådad sort.

En julberättelse

Bio Harlekinen

Regi: Arnaud Desplechin

I rollerna: Catherine Deneuve, Anne Consigny

Betyg: * * * *

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje