Saknas: en riktig story

Valéria Bruni-Tedeschi spelar Marcelline, en framgångsrik teaterskådespelerska som längtar efter kärlek och barn. Det har blivit så oumbärligt att hon ber till jungfru Maria regelbundet och frågar en präst om inte han kan ge henne den gåva som är ett barn. I hennes värld finns också en mamma som sätter press på henne, en väninna som inte är nöjd heller trots att hon satsat på familjen istället för karriären och diverse män. Mer än så är det inte, Marcelline tragglar fram i sitt vemod och absolut ingenting händer. Jag blev inte speciellt berörd trots mycket mörker och allvar. Det bestående intrycket efter den här franska filmen kan bäst beskrivas med "que?" Ibland saknar filmer en distinkt dramaturgisk historia, men då brukar det ändå finnas något som gör dem sevärda. I "Skådespelerskor" är avsaknaden av en riktig story en väsentlig brist. Hade det funnits någon eld eller ett budskap hade filmen kunnat vara bra. Den är tekniskt välgjord, Bruni-Tedeschi spelar sin olycka skickligt och vissa delar av den poetiska atmosfären fungerar. Men trots dessa små ljuskorn är axelryckningarna lite väl många. Efteråt kan man känna sig förundrad över vad poängen var, även om filmen inte är plågsamt dåligt.

Information till våra läsare

Saknas: en riktig story

På filmaffischen står det att "Skådespelerskor" är en komedi. Om "Hamlet" anses vara komedi, ja då stämmer det. Annars vet jag inte vem som skulle kalla en dyster film om en olycklig medelålders kvinna, våldtäkt, obesvarad kärlek, barnönskan och otrohet för komedi.