Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Sagolikt från van Sant

Supportrar av Gus van Sant frukta inte, regissören levererar nämligen ännu en gång. "Paranoid Park" är en sagolik blandning av berättelseteknik, bildkonst och emotionella smekningar.

Foto:

Kultur och Nöje2008-05-27 03:00
Setareh Yousefi
Den har en dramaturgi som fångar och ger upphov till eftertanke, samtidigt som det knappt finns någon spänning på duken. Det, i en historia som lätt hade kunnat bli en thriller. Men van Sant fungerar inte så. Han är intresserad av hur människor mår, och hur de beter sig när de känner sig missförstådda. Historien kretsar kring skateboardåkaren Alex, 16 år, som hamnat i trubbel. När filmen börjar vet vi ingenting förutom att Alex håller på att skriva ner sina upplevelser om ett skateboardställe kallat Paranoid Park. Vad som hänt får vi veta på vägen, ju fler minuter det gått av filmen desto fler synvinklar har vi fått och desto mer har dimman skingrats kring klumpen i Alex mage.
Att bara vara intresserad av det estetiskt tilltalande räcker som orsak för att se "Paranoid Park". Det är så otroligt vackert nästan hela tiden. Vinden i gräset vid stranden, flickvännens hår som svajandes täcker Alex tomma blick, Alex sjunkande gestalt i duschen, skejtare som nästan dansar på betongen. Fotograf Christopher Doyle har tillsammans med regissören lyckats skapa inte bara konst utan en röd poetisk tråd från start till slut, ihärdigt och beundransvärt. Filmens soundtrack bidrar till den poetiska känslan där country blandas med franska viskningar, bland annat. Typiskt för Gus van Sant har blivit att han ofta försöker spegla för tittaren bristerna som finns i vårt samhälle. Brister som skapar friktion i mänskliga relationer, lämnar människor tomma och på sikt leder till rysliga konsekvenser. Det stämde i hög grad för "Elephant" och "Last Days". I "Paranoid" är det här mer subtilt, ingen skadar någon på ett fasansfullt och medvetet sätt. Här riktar van Sant kritik mot en värld där alla är lämnade att klara sig själv, även de som inte har verktygen; tonåringarna. De vuxna lever för sig själva och förstår inte hur det påverkar deras barn. Som Alex säger "allas föräldrar skiljer sig, det är inget stort problem", och kompisen svarar "inte om det inte drabbar en själv". På en punkt sviktar filmen något, skådespelarna. Gus van Sant räds inte att använda amatörer och det har han gjort även här. Medan huvudrollsinnehavare Gabe Nevins övertygar som Alex, är nästan alla andra roller underspelade helt enkelt. Men när en film är så bra på så många andra sätt så har i alla fall jag överseende.
Film

"Paranoid Park"

Harlekinen

Regi: Gus van Sant

I rollerna bl a: Gabe Nevins, Taylor Momsen

Betyg: * * * * *

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje