Sagan om ringen
****HÄRSKARRINGEN: SAGAN OM RINGENFilmstaden
"Sagan om Ringen" är en överraskande lyckad och inspirerad äventyrssaga, fylld av hjältar, skurkar, action, fantasi och humor i färgstarka bilder som gör Tolkiens välkända romaner idylliskt, trolskt och kusligt levande. Tolkien utgick från tyska och nordiska sagor, Europas "Tusen och en natt" och "Odysséen", fullt av ädelmodiga, vänfasta hjältar, trolldom, bataljer och vildmarksvandringar. Peter Jackson, skräckfilmare från Nya Zeeland, tror på den här sortens ursprungliga berättande och levandegör det med det bästa i modern filmteknik. Skådespelarna är sagotyper men spelar inte över, de stora känslorna ställs mot intima ögonblick och den fäktfilmens stela vyer över berg, slott och koja förvandlas med rörlig kamera till hisnande upplevelser av rymd, höjd, djup och fart och lysande datoranimation och masker gör miljön romantiskt praktfull och kuslig.
Tonårsstjärnan Elijah Wood är som född för att spela den osannolike hjälten, hobbiten från den fredliga landsbygden. Under vandringen mot det krigshetsande industrilandet prövas hans renhjärtade mod av ringens frestelser, vålnader, troll, en demon och en armé av monster. Han är brådmogen, oprövad och oheroisk på ett sätt som inbjuder vår inlevelse mer än ofelbara hjältar gör.
En sån typ spelar Viggo Mortensen, en tronarvinge utan land, och han är sevärd med sina underdrifter, som islänningasagor eller Clint Eastwood. Ian McKellens trollkarl Gandalf, den myndige, gode fadersfiguren, är en sagofigur i den högre skolan, en allvis läromästare i stil med Ben Kenobi i "Stjärnornas krig". Alla aktörer spelar i medvetet orealistisk sagoton och gör det bra, men ännu bättre är det stämningsladdade foto och trickfilmning som gör filmen till en levande sagobok med grönskande idyller, svartnade landskap, smedjor, gruvor och ringbärarens spöklika inblick i ondskans väsen.
Romanläsarna hittar säkert omgörningar att kritisera; själv kan jag tycka att strykningarna i krigaren Boromirs lojalitetskonflikt och förrädartrollkarlens egen maktlystnad gör handlingen och personerna onödigt förenklade. Inte heller får Frodo ensam bli hjältelik på flodstranden. Men Jackson har förverkligat huvudsaken, att göra en bra film, medryckande, omväxlande och livlig,av Tolkiens röda tråd. Hans film är ett stort bidrag till filmens stora sagoberättartradition.
Så jobbar vi med nyheter