Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Så minns jag Folke Lalander

Ett så sorgligt besked kom från Brösarp. Folke Lalander är död.
Jag börjar leta bilder hemma ? en tid i livet var det mycket Folke. Som intendent på Konstmuseet stod han mitt i, både när det gällde utställningar och den pedagogiska verksamheten som kom att bli högskolestudier för många av oss Norrköpingsbor. Folke, hans hustru Agneta och museichefen Bo Sylvan var navet.

Folke Lalander i Svenskt Avantgardeutställning som många anser vara hans största. FOTO: KONSTMUSEET

Folke Lalander i Svenskt Avantgardeutställning som många anser vara hans största. FOTO: KONSTMUSEET

Foto:

Kultur och Nöje2003-01-14 00:00
BRITTMARIE ENGDAHL
Vi cirklade runt Folke, pluggade och störde och tittade och gjorde utflykter, till länets välbevarade kyrkor, till viktiga utställningar i Stockholm eller Köpenhamn, så småningom ut i Europa.
De mest entusiastiska startade Norrköpings konstvetenskapliga förening där Folke naturligt nog blev hedersmedlem.
Folke Lalander levde i konsten, hans auktoritet var grundmurad och självklar, särskilt för oss elever ? men hans namn nämndes med vördnad i vida kretsar. Han har lärt mig det mesta jag kan om konst och hur man kan se på konst, han gjorde oss nyfikna och kunskapstörstiga. Det var han som fick oss att se, först det elementära i konsthistorien, så det nya och det var lätt att dras med i hans intresse för den absoluta skönheten och kraften i den geometriska eller konkreta konsten.
Men det var mer än så. Folke var profilen som tog en promenad genom stan på morgnarna, ständigt med en pipa i mungipan. Det var Folke som startade The Golden Ollies, själv spelade han trombon och så fick han ihop "gubbar" till ett riktigt bra gammeljazzband. För honom själv var kanske höjdpunkten då han fick hoppa in på en tradjazzscen på en konstresa i New York.
Det var Folke som startade galleri S:t Olof, det som blev en vital kulturpunkt där på Skolgatan, snart togs den verksamheten om hand av Birgit Lööf.
Resorna i Tyskland och Nederländerna är mina bästa minnen. Folke drev oss mot mästerverken och berättade om hemligheterna, katedralerna, Berlin, Amsterdam, München, Brügge ? men visste också precis var pauserna skulle läggas in, hans sinne för lekamlig spis var minst lika utvecklat som allt detta med bilder och former.
Men mina fotografier är fel. Han finns lite här och där i albumen, men gruppen runt honom skymmer, eller ser han ner i marken, eller är hans glasögon allför dominerande och döljande. Ryggen mot kameran är vanligt. Ändå är tillfällena så skiftande, det är uppvaktningar, spelningar, föreläsningar, rundvandringar. Jag börjar tro att det inte bara beror på fotografen, han var skygg när kameran kom fram, han hade en sida som kan kallas blyg. Självklar i sitt sammanhang, men inte en person som hade någon tanke på reklam för sin egen person.
Jag hittar ingen bild som gör honom rättvisa. Det får bli ett lån från museet, över 20 år gammal.
Många i konstföreningen träffade Folke Lalander efter hans och Agnetas flytt till Stockholm, som chef på Liljevalchs fanns han de senaste åren och självklart tog han hand om Norrköpingsbesökarna även om det administrativa jobbet höll på att kväva honom.
Senast hörde jag talas om besök i Brösarp där han trots sin sviktande hälsa höll en utmärkt föreläsning och uppenbarligen var mycket glad att få träffa sin gamla "stampublik".
Det är med sorg jag hör att han lämnat oss, men med glädje jag tänker på alla gamla goda minnen där Folke var den drivande kraften.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!