Så här ligger det till

När Kajsa bara hoppade högre och högre blev det för mycket. Jag fick lov att blunda på sista tills jublet kom - det räckte. När hon visade sin rörelse och sina tårar grät jag så jag hulkade och inte blev det bättre av att den där norska kommentatorflickan föll in i tjuten.
En härlig stund. Sen blev det värre. Då kom kostympojkar och frågar hur det känns nu då. Bra säger Kajsa och jag stänger av.
Kan man inte skicka sportkommenterarna på mediakurs? Varför finns det inte fler Kurt Olsson, typ? Om det nu måste pratas så mycket.
Det mest fascinerande ögonblicket är då idrottsmänniskorna koncentrerar sig, stänger ute allt oväsentligt, på nåt sätt programmerar in varje steg i huvudet, har de närmaste sekunderna helt klara för sig, tar det där andetaget - och kör. Det är uppvisning det!
Finns det såna kurser också? För seniorer gärna.

För övrigt har sommaren varit lång och kort, kall och varm, solig och mulen, precis som alla vet? Känns som om det har varit mer av allt i år. Halva dagar har man kunnat sola och bada för att sådär efter middagstid stänga in sig och göra nåt annat för att komma undan regn och blåst.

Kan säga hur det är i Danmark. Dejligt, visst, men det verkar inte vara samma inneord som tidigare. Hursomhelst, det går att se att landsbygden blir allt tommare där som här, fritidshusen brer ut sig, allt elegantare, allt tommare. Havet är en trogen magnet, men fisken sinar. Kronan är ju bättre än vår, men inte är det så dyrt att leva där? Så länge man inte ska slå sig in på den köpenhamnska bostadsmarknaden och det ska man ju inte. Bättre att låna, lite klitter, snäckstränder, gammeldags is, tång- respektive dyngdoft, spandauer och byar utan människor men med åtminstone ett bageri.

Kan säga hur det är i Malmö. Den bedårande sätter dagordningen där. Sex år. Livet är till för att levas, upptäckterna är utan slut, orden är äventyr, farmor en resurs och varje dag ett löfte. Man blir matt för mindre.
Gamla Ribersborgsbadet har blivit snällt familjebad rätt över, badraggarna har dragit mot nästa strand där de spänner ikap med turning torso. Danska hörs överallt. Den vackra bron över sundet är i ständig dimma, ett vackert spindelnätsstråk. Vart har allt bråk tagit vägen? Vad har hänt med naturen? Är skada skedd?

Kan också säga hur det är i Stockholms skärgård. Med samma glasklara logik i avfolkningsbygd som överallt annars. Främlingar är misstänkta, man ska vara och bo med de sina, kommunen som vill satsa på blygsam rekreationsbyggnad motarbetas med blod, illistighet och tårar som insats, krögarn ska bort och den som sticker upp utan att ha släktled bakom sig som garanti behandlas därefter. Egenhändigt tillverkade skyltar talar om var man får gå och hur och mest inte. Och det är inte ens Norrland.

Så gick sommaren med allt färre överlevande i det ålderdomliga Midsomer, allt snitsigare unga hjärnor som hittar fantastiska ledtrådar till buset med hjälp av förfinad elektronik och dyrbaraste klädesplagg, (CSI) allt yvigare sångare på Skansen som får en att tro att världen är ett enda myscentrum och tiden stilla, filmklippare sätter ihop vår verklighet och om man då redan är lite avslagen ser man inget fel i det.
Sommaren var kort och lång.