Så bra och kul och bra
LUCY MACDONALD Optimisthandboken Richters
Ni kommer väl ihåg outhärdliga Pollyanna. Den stackars föräldralösa flickan som lekte vara-glad-leken. Vad som än hände försökte Pollyanna se något positivt i händelsen. Vid ett tillfälle fyllde hon till exempel år. Pollyanna hade blivit lovad ett paket från missionsstationen och hoppades på en docka. Hon ville så förtvivlat gärna ha en vacker docka.
När paketet kom visade det sig innehålla ett par kryckor. En vanlig unge hade naturligtvis blivit vansinnig och slängt kryckorna all världens väg. Men inte Pollyanna inte. Nej, hon tänkte "vilken tur att jag inte behöver de här kryckorna. Jag ska verkligen vara glad att jag kan gå och springa". En tvättäkta optimist alltså.
Hon hade inte behövt den här boken. Men vi är några som kan ha nytta av en sådan här handbok. Lucy Macdonald menar att alla kan lära sig bli optimister. Precis som vi kan lära oss bli pessimister. I Optimisthandboken finns en hel del praktiska övningar. Det handlar mycket om att lära sig tänka positivt. Precis som Pollyanna alltså. En riktig optimist förväntar sig framgång - och får den också.
Visst riskerar en sådan här handbok att bli lika flåshurtigt påfrestande som Pollyanna, men Optimisthandboken klarar sig ganska bra. Där står många självklarheter och visst kan kapitlet om hur man bemöter allvarlig sjukdom upplevas som ett rent hån. Men ändå har den sina poänger. Och eftersom jag nu måste visa att jag faktiskt har läst den, så kan jag ju inte ge den negativa recensioner. Hur skulle det se ut?
Så jobbar vi med nyheter