Ryskt med tragisk ton
ÅTERKOMSTEN****Harlekinen
Tre trauman i en båt. Ryska Återkomsten är en långsam och statisk studie i grymhet. Foto: Atlantic film
Foto:
Mycket i filmen verkar just mystiskt men man ska nog inte leta alltför ofta efter symboler. Snarare är det så att Andrej Zvjagintsev berättar en mycket enkel historia om en vuxen som vill rusta sina barn för mötet med en hård värld. Av dem kräver han manlig fasthet, självtillit, handlingskraft och lydnad eftersom han vet att livet kräver sådana egenskaper. Filmen har en sorts kapitelindelning, från söndag till lördag; här kan man tänka på den bibliska skapelseberättelsen. Det är barn som ska skapas till vuxna.
Den äldre sonen, en bit upp i tonåren, lyder honom; den yngre, 9-10 år, lider av faderns hårda men inte tyranniska attityd och trotsar honom hela tiden. De har det svårt i faderns sällskap. Åskådaren däremot som ser allt som händer mellan dem får en annan bild av det hela. Man gillar väl inte fadern helt och fullt men anar att han kommer med de eviga och alltid nödvändiga läxorna om självrespekt och överlevnadsförmåga.
Zvjagintsev växlar mellan starka närbilder av uttrycksfulla ansikten och väldiga naturpanoramor. De har en mörk lyster och en naturromantisk men aldrig naiv skönhet. Det hela förflyttar sig från civilisationen till den eviga naturen. Naturbilderna bekräftar att regissören har Tarkovskij bland sina förebilder. Men hela historien om att nå personlig mognad erinrar också om Robinson Crusoe, Mälarpirater och andra böcker och filmer om unga som danas till män i vildmark.
Så jobbar vi med nyheter