Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Rysande skön underhållning

De Geerhallen: Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Martin Yates
Solister: Annika Skoglund mezzo, Loa Falkman baryton
Verk av Verdi, Bizet, Gershwin

Kultur och Nöje2001-10-09 00:00
Ibland räcker superlativen bara inte till. Det hände i fredags kväll, när tankarna skulle samlas ihop efter en helt fantastisk underhållningskonsert av allra högsta klass. Säkert var detta en av säsongens höjdpunkter, och det är bara att beklaga att en del stolar gapade tomma.
Före paus ägnades helt åt Verdi och konserten öppnades med en storslagen uvertyr till Sicilianska Aftonsången med omväxlande suggestiv dramatik och sirapssöt romantik. Här, liksom i förspelet till akt 3, och än mer i uvertyren till Ödets makt, fick orkestern möjlighet att glänsa i ett precist och praktfullt spel under Martin Yates ledning.
Kvällens solister gjorde sin entré i La Traviata, Kameliadamen i musikalisk dräkt, där temat är passionerad men omöjlig kärlek. Annika Skoglunds dramatiskt färgade mezzo är oerhört sensibel och skickar rysningar utmed ryggraden, kanske allra mest i sitt avsked till livet i "Teneste la promessa". Vilken imponerande stämma, klar som kristall och med en förbluffande plasticitet. Samtidigt helgjuten och orubbligt säker i varje dragning men utan att för den skull förlora spänning och nerv i framförandet. Falkmans mustiga baryton fick i duetterna kontrastera med trygghet och stabilitet, sången mera reflekterande och förutsägbar i sitt uttryck. En musikalisk illustration av manligt- kvinnligt/tanke-känsla?
Efter pausen, i Bizets Carmen, kunde jazzinfluenserna börja skönjas i Annika Skoglunds utstuderade tenuton och glissandon. Loa Falkman framförde den välkända Toreadorarian, vackert för all del men aningen tillbakalutat och lite blodfatttigt. I orkesterns Danse Bohème däremot, som inleddes i en lättsamt charmig elegans för att sedan ändas i extas, drogs applåder redan på dirigentens avslag!

I utdraget av Gershwins Porgy and Bess var det bara att luta sig bakåt och njuta i fulla drag av symfonisk jazz. Dags för rysningar igen! Skoglunds tolkning av Summertime helt underbar liksom Falkmans "I got plenty o´nuttin" flankerad av intagande banjospel. Orkestern växlade smidigt mellan inkännande ackompanjemang av solisterna och ohämmad spelglädje av improvisationskaraktär, något av "jam session".
Avslutningsvis bjöd sångarparet på ett uppskattat extranummer - en smäktande vals ut Glada Änkan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!