Rymdäventyr med bra persondrama
Ett välberättat rymdäventyr om att förhindra jordens undergång. Omskakande bilder av ångestridna astronauter i livsfara och frånvaron av falskt patos uppväger det ooriginella innehållet med tydliga lån från filmer som 2001, 2010, Solaris, Alien, Armageddon, Event Horizon, sjö- och ubåtsfilmer.
Solen håller på att slockna. Jorden kallnar. Om en jätteatombomb exploderar inne i solen kanske solen tänds igen. Vetenskapligt är händelserna nonsens, men det som ska intressera oss är de ofullkomliga rymdfararnas personliga kriser och handlingar, hur de gör fel, åtgärdar och försöker överleva följdfelen. Persondramat i rymdskeppets slutna rum är det mest genomtänkta i manuset, särskilt i början, men genomsyrar även faromomenten som man sett i andra filmer. De okända skådespelarna är bra, bilderna fulla av mänsklig oro och bristfällighet i trånga ekonomiutrymmen.
Rymdvyerna ser ut som de brukar i de här filmerna. Själva solklotet, en fascinerande, trolsk rörlig glöd, blir ett skönhets- och meditationsobjekt för flera av astronauterna. En romantisk vision av livets urkälla, som de strävar mot, med ett drag av dödsdrift. Fysikern vill se en stjärnas födelse när bomben detonerar.
Hans motpart har efter sju år ensam nära solen blivit en religiös hysteriker, full av förgänglighetstro och mystik vilja att vara ensam med Gud när solen slocknat. Mer scener om de existentiella kriserna hade höjt filmens kvalitet, men det räcker för att hålla intresset uppe.
Film
SUNSHINE
Filmstaden
Filmstaden
Så jobbar vi med nyheter