Rusk i Skottland
IAN RANKINBotgörarnaÖvers: Hans LindebergForum
Denna gång har Rebus gått så långt i sitt missnöje med sin kvinnliga chef att han kastat en mugg te på henne. Som straff hamnar han på en polisskola i Tulliallan för omstöpning i polisdisciplinens strikta form, tillsammans med andra lika egensinniga "bråkstakare" inom skotska polisen. Som en del av processen får alla "straffångar" lära sig att samarbeta genom att undersöka ett gammalt mordfall. Rebus fick överlämna sin pågående utredning av ett mord på en konsthandlare, till sin kvinnliga kollega, Siobhan Clarke.
Som man kanske kunde ana, har båda fallen ett samband som sakta kommer till ytan. Hur det hela förlöper vill jag inte avslöja, mer än att säga att det ibland är svårt att fatta vilka av de snälla polisfarbröderna som är skurkar och vilka som är råa bovar.
Berättelsen är ganska invecklad men helt igenom gripande och erbjuder många sidoblickar, inte bara om polisiär metoder utan också om mördande konkurrensen i utredningsarbetet, kollegor emellan. Samarbete, när det förekommer, är nästan alltid beroende av andra och mera själviska faktorer än arbetsmotivation. Jag förmodar att Polisskolan inte blir nämnvärt road av bokens dystra bild av polisintriger bakom kulisserna.
Denna gång delar Rebus hjälteplatsen med kollegan Siobhan. Det verkar som om kommandon har utfärdats till kriminalförfattarna, "mera kvinnliga hjältinnor önskas!"
Boken rekommenderas inte till någon i nykterhetsföreningen. Av den enorma mängden konsumerad alkohol i boken kan man dra slutsatsen att en eventuell polismördare i Skottland bara behöver ge en av Rankins poliser några flaskor whisky och låter skrumplevern sköta om resten. (Det perfekta brottet?)
Hans Lindebergs översättning verkar välgjord, fast titeln, "Resurrection Man" är långt ifrån "Botgörarna". Resurrection betyder återuppståndelsen från graven, egentligen. Men kanske titeländring har en kommersiell förklaring? Ett fall för John Rebus, kanske?
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!