Rowland sprider soul på Popcorn
Jo, Kevin Rowland har ett nytt album på gång. Ett album om kärlek. Det tar bara lite tid. - Det handlar om att ta reda på exakt vad det är jag vill göra, säger den kompromisslöse Dexys-legendaren på besök i Stockholm.
Kevin Rowland, Dexys midnight runners frontman, gör aldrig något halvhjärtat. Foto: Jack Mikrut/Scanpix
Foto:
Den senare gruppen är kraftigt överrepresenterad bland svenska musikjournalister. Och har sedan länge köpt biljetter till filmfestivalen Popcorn i Stockholm, dit Kevin Rowland är inbjuden som hedersgäst.
- Jag ska dj:a och gå upp på en scen och göra något, bli intervjuad eller så, säger Dexys midnight runners frontman, för dagen iklädd grå basebolljacka, ännu gråare mysbyxor, svarta Converse, mörkblå keps och en mustasch så tunn att han kanske ritat dit den med blyertspenna.
Passionen har falnat
Att uppträda under en filmfestival borde passa honom bra eftersom han ofta talat om sin passion för film. Men Rowland, mannen som gett besattheten ett svettigt ansikte och en oefterhärmlig nordengelsk soulröst, överraskar med att säga "jag är inte så passionerad längre överhuvudtaget ".
- Men när jag var liten betydde filmen mycket. Att växa upp i Wolverhampton, industristaden, och kunna gå in på ett ställe där jag kunde se Elvis på stor duk... Det spelade egentligen ingen roll vad filmerna handlade om, alla representerade mina drömmar.
Så hur ser filmhistorien ut enligt Kevin Rowland?
- "Livet är underbart" av Frank Capra betyder mycket på ett personligt plan eftersom det var min bror Petes favoritfilm och han dog förra året. Annars... "Rebell i bojor" när jag var 14, "Midnight cowboy" när jag var 15-16, "Mandomsprovet", Scorseses "Dödspolarna" på 70-talet.
- Sedan såg jag "Tjuren från Bronx" 1980, den berörde mig mycket. Det fanns en fulhet i filmen som jag kunde relatera till, boxaren Jake LaMottas inre våld var en varning till mig själv om allt galenskap i mitt liv.
Andra erfarenheter
Kevin Rowland har länge pratat om att han skriver musik igen och att det kommer ett nytt Dexysalbum. Så, hur går det?
- Långsamt. Jag har några sånger till ett album, sånger som speglar mina erfarenheter som är helt annorlunda mot för tjugo år sedan. De handlar mycket om kärlek, och där har jag något att säga som ingen annan säger. Jag måste göra det här albumet. Men först ska jag hitta rätt producent, en som har något att bidra med men som gör det på mitt sätt.
- Jag har inget inspelningsdatum och inget skivkontrakt, men det är inte problemet, det kan jag fixa när som helst. Det handlar mer om att ta reda på exakt vad det är jag vill göra.
Kevin Rowland dröjer sig kvar vid begreppet passion och berättar att hans dj-kvällar gjort att han börjat bli passionerad för musik igen.
- Jag har ingen massiv fanskara, men när jag dj:ade i London nyligen kom det fram folk i tjugoårsåldern och berättade att de och alla deras jämnåriga kompisar gillar Dexys. Det är trevligt att veta.
Så jobbar vi med nyheter