Ronja biter sig fast som en fäfluga
Vi är många i den skara som förbinds genom starka minnen av Astrid Lindgrens odödliga böcker. Min klassiker väljer jag tveklöst ur hennes rika författarsamling. Men mitt val är inte den världskända färgstarka flickan med olikfärgade strumpor. Inte barnen i de tre gårdarna eller den småländska pojken som täljde träfigurer. Inte heller överklassflickan med en lillasyster eller den vackra berättelsen om en sjuk pojke och hans bror. Jag vill berätta om Ronja, Ronja rövardotter. En av min barndoms viktigaste och mest intrycksfulla bekantskaper i litteraturen.
Foto:
Filmatiseringen av Ronja Rövardotter med Hanna Zetterberg i huvudrollen har gjort historien än mer tillgänglig för flertalet. Filmen som även gått som tv-serie har hanterat bokmanuset varsamt och är både välgjord och välsedd. Men som vanligt lyckas tv-skärmen aldrig förmedla vad texten har potential att ge läsaren eller den som får lyssna till högläsning. Dessutom saknas episoder i filmen som återges endast genom Astrid Lindgrens egna ord.
Språket i Ronja Rövardotter är kort och koncist. Innehållsrikt och beskrivande utan att slösa med överord. Hennes ordval signalerar barnbok. Men charmen med Astrid Lindgrens böcker tilltalar människor oavsett ålder.
Det finns någonting träffsäkert, som sprider värme och ett leende när man exempelvis läser hennes beskrivning av när Ronja oroar sig över framtiden.
"Men tanken kom tillbaka som den envisaste fäfluga och lämnade henne inte. (...) Men till vintern var det långt, vad brydde hon sej om den nu? Fler fäflugetankar ville hon inte veta av."
Vem har inte haft en fäflugetanke utan att veta dess exakta term?
Innehållet i flertalet av Astrid Lindgrens böcker är ingalunda endast avsedda för barn. Ronja Rövardotter är inte någon av de svårmodiga eler flerbottnade historier som Lindgren så skickligt srivit. Det som utmärker historien om dottern till en rövarhövding är naturromantiken, förekomst av väsen och fantasivarelser.
Det finns en liten och kanske aningen övertolkad ambition att beskriva en fars kärlek till sitt barn. Faderns ångest och sorg när Ronja vänder ryggen åt livet i borgen, bryter sig loss från föräldrarna och deras normer. Berättelsen visar att det är jobbigt även för barnet som måste stå på sig och fullfölja sina instinkter. Trots det, är det längtan att bli självständig och gå sin egen väg som smittar av sig och är historiens huvudtema.
Ronja har en härlig inställning till livet. "Första gången var det svårt, då var hon rädd så att hon måste blunda. Men hon blev undan för undan allt djärvare och visste snart var skrevorna fanns, där hon kunde sätta sina fötter, och var man måste knipa åt med tårna för att hålla fast och inte störta baklänges ner i forsen. Vilken tur, tänkte hon, att hitta ett ställe där man både kunde akta sej för att trilla i forsen och öva sej att inte vara rädd!"
Feminism låter pretentiöst och platt i diskussionen om Ronja Rövardotter. Astrid Lindgren har skrivit en tidlös bok om en ung tjej som definierar sin egen verklighet, som gör samma saker och visar lika mycket eller lite känlor som sin jämnårige manliga kamrat. Ronja är ingen feministisk berättelse men har åtminstone varit viktig för minst en feminist i unga år.
Så jobbar vi med nyheter