Rocking London

Jag är personligen inte tillräckligt intresserad av vad som försiggick i särskilda byggnader för fyrtio år sedan för att plugga in all fakta som den initierade författaren erbjuder. Men som så många andra fascinerades jag av musiken när den kom.
Och berättelsen om hur det gick till när England på bara några få år kom att ta över populärmusiken från USA är värd att berätta.
Lars-Åke Madelid kan sin sång innan han börjar sjunga. Han kom inte till London då när det begav sig, men det har han tagit igen.
Dessutom måste han ha läst i princip allt som skrivits om eran och har sökt upp nyckelpersoner för att så långt som möjligt kontrollera fakta. Det gör att det här är en kul och läsvärd bok, även för den som inte tänker sig någon "rockvandring".
Bildmaterialet är mycket rikt och en del bilder riktigt skojiga. Som t ex den med bandet som skulle bli The Who.
I kostymer designade av Pete Townshend spelade de dixieland! Ett halvår senare bytte de repertoar sedan Pete hört Rolling Stones. Mindre lustig är bilden av gruppens trummis Keith Moon bara timmarna innan han dör.
Ironiskt nog dog han av en överdos Heminevrin, en medicin han ordinerats för att komma tillrätta med sitt alkoholmissbruk.
På bilden är han tillsammans med sin svenska flickvän. Det är slående att flera av de stora stjärnorna som dog till följd av sitt självförbrännande liv hade svenska flickvänner; Brian Jones, Keith Moon och Jimi Hendrix. Men många hade svenska flickvänner, det var status bland popstjärnorna. Det var en liten värld förstår man. Vägarna korsades, alla kände varandra. Madelid kan t ex avslöja att Rod Stewart sjöng i en tidig upplaga av The Kinks. Christer Sandberg

Information till våra läsare

Rocking London

Författaren arrangerar "rockvandringar i 60-talets London" där han guidar till klassiska adresser från den tid då staden ansågs vara swinging. Boken kan läsas som en handbok inför ett sådant besök, pedagogiskt upplagd med kartor och pilar i olika färger.