Roar och fängslar
En arbetslös skådespelare anlitas för att spela VD i ett IT-företag som ska få besök av en isländsk köpare. IT-direktören är en viljesvag, konflikträdd mysputte som drivit igenom sin vilja genom att hänvisa till den ständigt frånvarande "direktören för det hela". Som alltså inte finns förrän skådespelaren tar rollen. Han vurmar för halvsmälta idéer om skådespelarkonsten. Filmen blir hans berättelse, en drift med missriktad konstnärsidealism, lika mycket som en satir över chefsrollen och relationer i kontorsmiljö.
von Triers originalitetssträvanden syns här i form av att en dator väljer åtminstone en del bildutsnitt och hur länge de visas. Ibland blir det intressant i tempo och beskärning, lite ruggat och oväntat i stil med Riket och Dogmafilmerna. Men kamerorna är så medvetet placerade att det oftast bara är konventionellt snyggt. Då fungerar von Triers självironiska berättartext bättre.
De rätt kalla ironierna, i andan från The Office och Fyra nyanser av brunt, roar och fängslar. Farsinslagen orsakade av direktörens lögner via e-post, oväntade förväntningar på frierier och så, är svagare.
Så jobbar vi med nyheter