Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Roande Guillou

Här berättar Jan Guillou om sin väg från fattig skribent till Sveriges bäst betalda författare. I början ville han skriva litterärt. Av såna som Claude Simon lärde han att man skulle vara svårbegriplig med långsökta metaforer och långa meningar som med oklar handling drog iväg över flera sidor utan komma och punkt.

Foto: Unspecified

Kultur och Nöje2009-09-02 03:00
Sven Wernström
För att försörja sig blev han veckopressjournalist. Han blev kändis 1973 i samband med den sk IB-affären. I Fib/Kulturfront avslöjade han och Peter Bratt att det i Sverige fanns en hemlig organisation, Informationsbyrån, som bakom ryggen på riksdagen övertagit den förföljelse av vänstern som riksdagen i lag förbjudit Säpo att ägna sig åt. Guillou och Bratt hamnade i fängelse för spioneri. Till stöd för dem bildades IB-kommittén. I dess talarstolar stod författare som PO Enquist och Lars Gustafsson. I den stora IB-galan i Gamla riksdagshuset i december medverkade artister som Gösta Ekman, Hasse & Tage, Olof Buchard, Lena Nyman och en rad andra. ★ ★ ★ IB-avslöjandet ansågs ha udden riktad mot socialdemokratin. Olof Palme försökte skratta bort hela historien. Där uppstod en spricka mellan Palme och landets intellektuella som aldrig kom att repareras. Även andra s-politiker kritiseras av Guillou. Tage Erlander ansåg att den som var motståndare till USA:s folkmord i Vietnam var kommunist och statens fiende. När det gällde att stoppa matchen mellan Sverige och Chile sade sig Tage Erlander vara för mötesfrihet och en tennismatch var att se som ett möte. Det är roligt och lärorikt att läsa Guillou. Hans första "litterära" romanförsök blev refuserat och det är han tacksam för. Nu är det klarhet som gäller. Han talar om vad han själv lärt sig. Efter att ha förlorat debatter med "den numera bortglömde" Per Ahlmark har han insett att man måste vara snabb och hård när tiden är kort som i en tv-studio. Alla kritiker av Israels politik anklagas för antisemitism. Då måste det sägas enkelt och klart: Palestinierna fördrevs från sina hem och sitt land för att anonymt betala Europas skuld efter den nazistiska Förintelsen. ★ ★ ★ Meningen med att vara kolumnist är att skriva om stora frågor som andra inte skrivit lika uppriktigt och fräckt om. Samhällsreportage ska vara begripliga, inte konstnärliga. Först tar man reda på hur det ligger till, sen berättar man det. Konstigare är det inte. Vi får också lära oss hur vi ska stå ut med att sitta i isoleringscell. Guillou hade turen att hamna på Österåker - ett hårt fängelse dit journalister förgäves försökt få tillträde för att göra reportage. Han skrev sig ut därifrån. Guillou är inte snäll. Det ska bli intressant att se om några av dem han ogillar kommer att gå i svaromål. Kan Bo Strömstedt förneka att han förföljt Guillou med Expressens hela arsenal? Är Jerry Wells en korrupt kriminalreporter? Är Jan Stolpe en charlatan? Har Göran Elwin begått mened? Är Göran Skytte tv-galen och var Lasse Holmqvist mentalt otillräknelig? Har Wanja Lundby-Wedin krävt att Aftonbladets politiska reporter Lena Melin ska censureras? Blev "den medelmåttige radiojournalisten Svante Weyler befordrad över sin kompetens när han blev chef på Norstedts? Och vad har "den stenhårda kommunisten" Gudrun Schyman att säga om Guillous porträtt av henne? ★ ★ ★ 1977 beslöts att Guillou skulle bort från Fib/Kulturfront. Han hade publicerat en insändare som kritiserade Kina. Guillou blev programledare för TV:s Magazinet tillsammans med Annika Hagström. Henne lyckades han bli osams med men medger långt senare att han inte skulle ha klarat jobbet på TV4 utan henne vid sin sida. Listan på Guillous många jobb är lång. Hans debutroman återkallades av Norstedts för att han kallat Ben Gurion krigsförbrytare. Tillsammans med Gunnar Ohrlander skrev han teater för Dramaten. Han skrev i Se men fick sluta. Ibland fick han ändå in reportage i den "borgerliga pressen", dvs Aftonbladet. Han hade nekats intervjuer med Olof Palme men lyckades överraska honom i ett ungdomsprogram med frågor om han deklarerat de pengar från Harvard som förvandlats till gratis studier för hans son. ★ ★ ★ Så kom då det lönsamma skrivandet. Både Bra Böcker och Norstedts tyckte att han borde skriva spionromaner. Han fick erbjudande om förskott på ett par hundra tusen kronor. Så får vi veta hur Hamilton-romanerna kom till. Guillou blev storsäljare och plötsligt berömd. Researchen blev lätt. Vapenexperter, poliser, politiker, byråkrater, alla ställde upp och svarade på frågor utan vidare. Boken Ondskan, den om överklassbarnens skola Solbacka, som först blivit nersablad, trycktes om och såldes i över en miljon ex. När den onde ryssen ersatts av den onde muslimen blev det lämpligt att gå tillbaka till medeltiden och så föddes Arn. Det blev att läsa på om mat, kläder, ringbrynjor, hästar, svärd, bröllopsseder och sexualvanor. Men plugga var han van vid. Sen blev det eget förlag tillsammans med Liza Marklund. Båda var storsäljare - varför ge kapitalisterna stora pengar i onödan? I DN kallade Svante Weyler dem för ett piratförlag - och så fick det heta. Den här boken publiceras samtidigt som Piratförlaget fyller tio år. Läs den! Ett hårt och brokigt liv har lärt Jan Guillou att skriva enkelt och lättläst, roande och spännande. Det "litterära" struntar han i - och det är vi nog många som är tacksamma för.

En ny bok

Jan Guillou
Ordets makt
och vanmakt
Pirat-förlaget

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje