Respektlös Leif GW utgår från djupa insikter
Leif G W PerssonMellan sommarens längtan och vinterns köldPirat
Krimonologen Leif G W Persson är spännande, underhållande och kunnig anser anmälaren. FOTO: SCANPIX
Foto:
Hans tidigare böcker - Grisfesten, Profitörerna och Samhällsbärarna -har filmats och lär snart finnas som pocket. Efter tjugo år återkommer Persson nu med en härligt spännande och respektlös tegelsten på 570 sidor, Mellan sommarens längtan och vinterns köld (Pirat).
Romanens tid är 1980-talet, månaderna kring Palmemordet. En amerikan som håller på att skriva en bok om Palme som CIA-agent blir mördad. De skyldiga vill ha det till självmord men polisintendent Lars M Johansson ger sig inte.
Det blir alltså en mordutredning som det ska vara i en deckare. Men egentligen handlar boken om 1980-talets svenska poliskår som Leif G W Persson uppenbarligen njuter av att beskriva.
Han har hittat ett effektivt sätt att visa upp sina personer: först med vad de säger, sen med vad vad de tänker. Till exempel:
-Du funderade aldrig på att höra av dig, frågade Waltin. Som vi hade kommit överens om din bedrövliga gamla skitgubbe, tänkte han.
Eller som när Bäckström sitter och kåtar upp sig på en kvinna som kommit för att anmäla sin make för hustrumisshandel, en kvinna som säkert kunde "få bra fart på lilla råttan om ett riktigt proffs som Bäckström höll i styrspaken:
-Såja, fru Östergren, sa Bäckström tröstande. Det här kommer att ordna sig, det ska jag bli man för. När jag kikar in i råttan på dig, din jävla sugga, tänkte han."
Persson visar upp hederliga poliser som Lars M Johansson och Bo Jarnebring men är i övrigt inte imponerad av kåren. De flesta poliser röstade på moderaterna. Rikspolischefen visste inget om polisarbete, andra är allmänt inkompetenta utom när det gäller att sätta på varandras fruar eller unga kvinnliga poliser.
Palme är deras stående hatobjekt, han ses som landsförrädare och rysk spion och hans porträtt är bra att kasta pil på.
Kapitlen är daterade från november och boken arbetar sig långsamt fram mot mordnatten 28 februari 1986. Långsamt, men hela tiden elakt, roligt och spännande.
Här och där skymtar viktiga fenomen från dåtiden: IB-affären, Rolf Machnow som slog ihjäl sig själv i en cell i närvaro av två poliser, den ökända A-turen vid Norrmalmspolisen och även försöken att komma tillrätta med nazistelementen i poliskåren.
Så kommer då mordnatten. En polis som tidigare är mördare och rånare och livvakt åt justitieministern blir den som skjuter ihjäl statsministern på Sveavägen. En ny variant av den ensamme galningen.
Här avviker Leif GW Persson med författarens rätt från verklighetens förlaga. Här finns inga walkie-talkie-män i omgivningarna, inga i förväg utposterade polisbilar, inga manipulerade klockslag, ingen vapenhandlare med våning i mördarens flyktväg.
Och polischefen får tillbringa mordnatten i Borlänge, vilket det numera tycks bevisat att han inte gjorde. (Se Palme-nytt nr 7/2002)
Leif G W Persson har sagt att han kan tänka sig skriva fler polisromaner med utgångspunkt i verkliga mordfall. Det får man innerligt hoppas att han gör. Material saknas inte. Algernon, sonen Wickbom, "33-åringen" Åke Gunnarsson, Ingvar Heimer ... de kan alla bli romaner om typiska visste-för-mycket-mord. Listan kan säkert göras längre av den som är insatt. Och insatt är Leif G W Persson så det förslår!
Så jobbar vi med nyheter