Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Resor förr till okända mål

JAKOB CHRISTENSSON
Konsten att resa. Essäer om lärda svenska resenärer
Atlantis

Foto:

Kultur och Nöje2001-05-17 00:00
Ännu en bok om forna dagars resande svenskar har utgivits. Skillnaden i detta fall är att boken fokuserar på fyra intressanta personligheter som alla lämnat sina spår i svenska historien, men på vitt skilda sätt. Den blivande ärkebiskopen, Uno von Troil, reste till Island. Jakob Jonas Björnståhl reste genom många europeiska länder på väg till sin för tidiga död i Thessaloniki och lämnade värdefulla reseberättelser efter sig. Zoologen Sven Nilsson reste till Lofoten och utforskade fåglar. Prästen Samuel Ödmann var sängbunden och reste inte alls, men trots det lärde han så mycket om världen att hans kunskap om andra länder används flitigt i olika översättningsuppdrag.

<b>Viktig "tour"</b>
Boken börjar med en sammanfattning över tidigt resande i allmänhet. Le Grand Tour var en förutsättning för alla som räknade sig till samhällets grädda. De flesta adliga skickade sina söner, oftast tillsammans med en långt mera kunnig informator, på resor genom Europa. Döttrarna behövde inte resa, lika lite som de behövde utbildning, eftersom deras plats var förutbestämd, i hemmet. Kunskap var en onödig merit i den kvinnliga sfären.
Uno von Troils resa var ett viktigt steg i hans karriär men hans bedrift blev överglänst i världshistorien av hans mentor och medresenär, Sir Joseph Banks. Jakob Jonas Björnståhl är av större intresse för oss östgötar eftersom han träffade norrköpingssönerna Lidén och Wadström under sin vistelse i Holland. En annan norrköpingsbo som nämns i förbifarten är Christoffer Henrik Braad som hade varit i Indien, Malacka och Kanton innan många svenskar ens hade tänkt på utlandsresor.

<b>Farliga vägar</b>
När man läser om alla strapatser som dåtidens resenärer utsattes för, vilket färdmedel de än använde - skepp, häst, kamel eller till fots - angripna som de var av vädrets makter, rånare och sjukdomar, är det beklämmande att läsa om dagens rika playboys som åker i snabba lyxbilar och löser alla problem - legala likaväl som illegala - genom viftande med en tjock plånbok Borta är 1700-talets idealism och kunskapstörst. Nu är det köpta sensationer som gäller.

<b>Visste mest</b>
Ett av de intressantaste avsnitten handlar om "the armchair traveller", (fåtöljresenären) Samuel Ödmann. Han var läskamrat med Rodgas blivande ägare Christian Brandt under deras studier i Uppsala. Den sängliggande Ödmann var Sveriges motsvarighet till den rullstolsbundne Stephen Hawkins, som trots sitt svåra handikapp läste allt som han kunde komma åt om utlandet och blev kanske därmed den kunnigaste i Sverige.
Tyvärr bröt han flitigt mot en översättares första plikt. Att aldrig ändra en text eller komma med egna funderingar om texten. Dessutom censurerade han bort allt som han personligen ansåg var anstötligt för en kristen svensk läsare.
En bra bok att läsa innan man ger sig av på nästa utlandsresa.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!