Sophia Coppola har redan gjort den här filmen tidigare. Då hette den "Lost In Translation" och handlade om två vilsna själar i Japan. Den ene var en framgångsrik filmstjärna som på ålderns höst befann sig i Japan för att spela in reklamfilm. Hans liv ekade av tomhet tills han träffade en väninna på hotellet och djupa samtal följde.
"Somewhere" handlar om stjärnskådisen Johnny Marco, spelad av Stephen Dorff, som lever på det legendariska hotellet Chateau Marmont. Hans liv består av ett enormt tomrum som fylls av fester han inte vill gå på, strippor han beställer som han inte vill se, kvinnor han är med som han inte bryr sig om. Det är sagan bakom Perez Hilton och TMZ. Historien om skådespelarens färglösa liv smittar av sig på filmen. Det behövs inte 1 timme och 20 minuters repetition av hur tråkigt hans liv är. Coppola insisterar ihärdigt, mer av samma sak. Det är just efter en timme och tjugo minuter som "Somewhere" kommer till liv emotionellt. Filmen fortsätter sedan i cirka 15 minuter.
Sophia Coppola vill visa en ytlig värld som Johnny Marco lever i. På sätt och vis missar hon djupet själv. För mycket energi har gått åt att förlänga varje scen så långt som det bara går. En film kan inte visa absolut tristess genom hela filmen. Coppola har tagit sig an ett intressant tema som hon sedan ödslat bort på att gestalta den totala meningslösheten för mycket. Hennes berättelse saknar tillräckligt med kontraster. Flytet är detsamma nästan rakt igenom. "Lost In Translation", Sophia Coppolas andra film, var också en långsamt berättad historia med skillnaden av bättre dialog och större interaktion mellan olika karaktärer.