Rent nybergskt
LARS NYBERG Grafik Konstforum Tom 15 oktober 2006
Ett hus, sånt man kallar besjälat, men ingången verkar något svårtillgänglig. Fast det är på riktigt.
Foto:
Konst
Han är invändningsfri, han är självklar och direkt attraktiv. Lars Nyberg, I Norrköping känd från Konstforum och Konstmuseet, känd i världen, den som sett hans linjer i torrnål som är de tunnaste man kan tänka sig men ändå så starka, glömmer inte.
Spindelväv är superstarkt har vi just fått lära oss, Lars Nyberg vet nog.
De avlövade träden har han visat många och under åren, de ligger där som sinegen poesi, streck i skymningar. Fasaderna minns man från Konstmuseet, tecknade delar av hus som har en särskild historia, åtminstone som det verkar. Nu följer man hela uppbyggnaden, i olika skeden, som arkitektritningar men det är ofta lite omöjliga hus, lite fel ibland. Som en otillgänglig ingång, som om en fasad har något annat att säga än att den är en yta från ett hus. Det är spännande men snart oviktigt. Blyertslinjen är överlägsen, de lätta skuggorna nästan omärkliga. De har en nybergsk skönhet, man kan säga så, titta, det ser ut som något av Nyberg!
Hela Konstforum går åt för att presentera den här konstnären som hör till de mest lågmälda vi har. Mer yta för mer än vi fått se tidigare. Det är inga problem. Här finns variationerna och så det här nya.
Det är hans dumpar.Små sorgsna eller glada fåglar, låt gå för ankor, de påminner lite om figurer av Henry Michaux, men är sina egna. Det är krumelurer som på sitt sätt kommenterar den övriga bildvärlden, och den övriga sinnevärden. Även om de viskar och uttrycker sig ödmjukt. Grattis, till exempel. Eller Merry Christmas. Eller som i en del gamla goda serier där det finns "dumps" som inte har med den övriga historien att göra. Det är inte naivt, det är klargörande enkelhet.
Men det finns en länk dit förstås, "fläckarna", kanske är det sådana som har tagit formen till sig. Fläckarna är alltså spår, något spillt, något som växt. Utan form, försvinnade och koncentrerade. Liksom med dumparna försiktigt anlagd färg någon gång.
Outgrundligt, men roande, gå upp på Konstforum, det är ett sånt där gott råd som man inte kan avhålla sig ifrån.
Så jobbar vi med nyheter