Mia är en kvinna som till synes har det mesta i livet. Hon och sambon arbetar ihop, har ett "Äntligen hemma"-lägenhet i centrala Stockholm, klanderfri (om än tråkig) klädsel och är nyförlovade.
Mias pappa har precis förlovat sig med en kvinna, Mia och sambon åker ner till Skåne för att fira. Där träffar Mia pappas blivande frus dotter Frida, en trygg homosexuell kvinna. Liksom en mellanstadieelev börjar hon med att vara kyligt inställd till Frida för att sedan visa sig vara intresserad och hoppa på henne.
"Kyss mig" hade kunnat varit ett intressant drama. Tyvärr har filmteamet fokuserat för mycket på homosexualiteten och bortsett från annat. Det pågår mycket smärta i filmen, vi får höra om hur karaktärer mår.
Sambon mår väldigt dåligt, Mia kan inte hantera situationen, föräldrarna känner båda att det blir rörigt med barnen i en otillåten affär. Inget av detta känns.
Tittaren får veta men inte känna, inte se. "Kyss mig" saknar djup. Det går att se försöken till emotionell plåga men ibland överspelas det och ibland underspelas det. Filmen är också ganska förutsägbar, resan blir överlag tråkig.