Rektor Josefsson på sin plats

I måndags var det ändå Per Josefssons första arbetsdag.
- Klart man blir ledsen, säger han. Nu tycker jag att bråket handlar mer om det formella än om mig, men visst har jag också fått mina slängar. Men ABF har tydligen rätt att tillsätta vem dom vill, det här är ju en avdelning inom verksamheten. Men det där ska Ottosson svara på. Fast det är tråkigt när det blir så här, kanske allra mest för skolans skull. Jag förstår att en del är besvikna, men då hade jag ju redan fått jobbet.

På rummet
Kanske är det en viss olustkänsla som gör att han börjar sitt jobb en bit från skolan, i ett litet tjänsterum på ABF. Det är mycket att sätta sig in i, inte minst det ekonomiska.
- Dom håller på för fullt med projekt där borta som ska visas till helgen och det är saker jag inte är inblandad i, säger Per. Och terminen håller på ett par veckor till. Jag har fullt upp här och förmodligen kommer jag fram till att jag måste börja jobba för att få fram mer pengar. Jag skulle också gärna vilja ha åtminstone en halvtidstjänst på vardera av de två årskurserna så att inte allt ansvar ligger hos rektor.

Ser framåt
Per Josefsson, nu 52, är en man som säger sig inte gilla att se bakåt men är ivrig på att forska och ge sig ut i det okända. Det gäller såväl nya jobbet som hans konstnärskap.
- Det är ett fantastiskt jobb på det viset, att det alltid finns nya saker att lära sig och upptäcka.
På 70-talet gick han på Konstfack, han drev Fröbelgalleriet och konstskolan där, han har jobbat med Konstnärernas Intresseförening i Norrköping och var med och startade Konstnärscentrum. "Det var några betydelsefulla år för konstpolitiken, nu är ju förhållandena annorlunda". Han var utställningsformgivare på Stadsmuseet, var engagerad som konstnär i några utställningar på Arbetets museum och Nationalmuseum under åren som frilansare och har bott fem år i Blekinge.

På plats
Nu är han tillbaka i Rejmyre med fru, (Gunnel) vuxna barn (Henrik och Fredrik) och katter (Gustaf och Nisse). Det är Per Josefsson som gör smycken till Stadsmuseet efter modell av våra hällristningar. Man ser spår av honom i stadsmiljön, i olika utsmyckningar, flera i smide.
- Jag har överlevt, säger han.
Nu vill han se att konstskolan fortsätter sin inslagna linje med skulptur eller 3D som man talar om.
- Det är bra med teknisk utbildning första året och så individuella projekt andra året. Nu ska jag jobba för att det ska fortsätta och att samarbete med museerna och Campus också ska fördjupas.