Norrköpings symfoniorkester, DeGeerhallen
Dirigent: Christian Lindberg
Solist: Georg Li, piano
Verk av: Sergey Rachmaninov, Allan Pettersson
Torsdagens konsert en ytterligheternas afton där de gemensamma beröringspunkterna inte saknades, den yttre olikheten till trots. Rekordung solist där blott 16-årige Georg Li satte solostämman i Rachmaninovs andra pianokonsert med mogen auktoritet. Monumentalt lugn i inledande ackorden, utsökt anslag med vacker öppen klang och häpnadsväckande meditativt spel där Li i andra satsens kadens bygger en tonskulptur. Flyhänt lätt i en tung solostämma och med fantastisk dynamisk förmåga. Kompositörens sår förvandlat till en vacker pärla. Stående ovationer för denne gnistrande virtuos som hade mycket spelglädje och energi till övers efter pianokonserten, flygeln en magnet och antalet extranummer -som alla goda ting - tre!
Allan Petterssons nionde symfoni ett omfångsrikt och drabbande verk, som nu framfördes i originaltempo under Christian Lindbergs energiska och kraftfulla ledning. Detta kräver en orkester av rang, vilket vi är lyckliga nog att äga i Norrköping, och stort mödosamt arbete. Också för lyssnaren omskakande och inte helt enkel upplevelse att följa tonsättarens mödosamma livsvandring där känslan av utsatthet förmedlas effektivt och kryper under skinnet. Musiken är inte vacker i vedertagen bemärkelse utan det är oroligt, gastkramande men också uppfordrande. Den mindre påfrestande genvägen är inte valbar. För den som orkar följa med upp på detta musikens Mount Everest uteblir inte belöningen, när de glödande lavaströmmarna forcerats når vi ljuset, stillheten, harmonin. Stillheten i orkanens öga.
