Realistiskt om livet

"Familjen Savage" är Laura Linneys och Philip Seymour Hoffmans film. De har många gånger i sina karriärer visat sig vara ypperliga skådespelare, här är de båda på topp. Linney och Hoffman spelar bror Jon och syster Wendy som blir tvungna att ta itu med faderns demens när åldern tagit ut sin rätt. Trots att pappa varit frånvarande nästan hela deras liv och de är båda märkta av avsaknaden av familjeliv. Den här filmen visar livet på ett väldigt kärleksfullt, osentimentalt och realistiskt sätt. Vardagen är ingen dans på rosor. Livet är en hård skola. Att se sin egen förälder förvandlas till ett glömskt, aggressivt barn är förmodligen bland det värsta som kan hända någon. Samtidigt går Wendy och Jon genom problem i sina relationer, och delvis även i sina karriärer. När de väl sätter fadern på ålderdomshem följer skuldkänslor. Det finns en scen där Philip Seymour Hoffman beskådar sin försvagade far på väg in i hemmet där man ser all världens bedrövelse i sonens ögon. Med en blick kan vi förstå hur stort av ett helvete det är att genomleva. Och det, gör Hoffman till en skådespelare långt mer skicklig än de flesta i Hollywood. Med sådana dystra utsikter lyckas Tamara Jenkins ändå skapa en ljuvlig film. På ett egendomligt sätt mår man bra efteråt. Det hade varit väldigt lätt att överdriva allting till en pretentiös sorgfest. Istället är den lågmält ömsint. Jenkins som också skrivit manus, Oscarsnominerat manus dessutom, har verkligen lyckats. Sammankomsten av just detta skådespelarteam, just detta manus, just denna regissör har fött en härlig film.

Information till våra läsare

Realistiskt om livet

Förtexterna kommer till glad, gammal musik med bilder av dansande pensionärer som njuter av livet. Så börjar filmen, och så försvinner all denna sköna yta.