Rätt sätta streck för Beck nu
De säger att viss biopublik (läs tyskar) betraktar Beck-serien som engelska tv-deckare, det vill säga produktioner med hög lägstanivå, ett visst mått av spänning och omtyckta, igenkännbara karaktärer. Tyvärr har "Beck" och "Morden i Midsomer" också det gemensamt att man glömmer dem fort.
Men nu är det slut. "Den svaga länken" är den 21:a av de 24 filmerna med firma Haber och Persbrandt, de tre resterande går upp på dvd under året.
Här börjar det med en överfallsvåldtäkt där offret dödas. Beck hittar ett samband med en serie våldtäkter längs en tunnelbanelinje och den sedvanliga räckan misstankar, förhör och anslagstavlor med fotografier vidtar. Allt filmat i det halvdunkel som präglar hela serien, det så kallade Beckmörkret.
Så långt allt väl. Sämre funkar bihistorierna, främst en spirande relation mellan Gunvald Larsson och Becks dotter - dels är den underutvecklad, dels vet jag inte om världen är redo för Gunvald Gullig som finkonverserar om "Lost" på väg ut från sin biodejt.
Sedan har jag förstått att många gillar Ingvar Hirdwalls lustiga miffogranne med stödkrage, men många gillar också att förvandla delar av sin månadslön till Dressmankläder.
Men "Beck" pensioneras trots allt med viss värdighet i behåll. Det är klokt att inse att den här kossan är torrmjölkad nu.
Frågan är vad som händer om de tyska medproducenterna börjar prassla med eurosedlarna en gång till.
Film
Beck - Den svaga länken
Filmstaden
Filmstaden
Så jobbar vi med nyheter