Årets två i särklass bästa låtar, Rickard Söderberg och Elize Ryd med pampiga ”One By One” och Molly Pettersson Hammars internationellt fräscha ”I'll Be Fine”, åkte ut redan i den allra första delfinalen medan renodlat skräp som och firma Miri/Crone och Dolly Style gick till Andra chansen (där de tack och lov åkte ut med huvudena före).
Således var det b-laget som tilläts göra upp i finalen.
Eller nå väl, b-laget och Måns Zelmerlöw.
För det var ju aldrig något snack. Omröstningsspänningen som ibland kan vara olidlig var död redan efter att ett par av jurygrupperna lämnat sina tolvor.
När svärmorsdrömmen Zelmerlöw kapat åt sig alla tolvor utom två kunde man lika gärna slå av burken. Att han skulle få svenska folkets fullpoängare var ju så gott som klart på förhand.
Och någonstans måste vi, trots den uteblivna spänningen, vara nöjda med det resultatet.
För hur kul det än vore att skicka en jojkande same från Colombia, en överlycklig dansbandsfarbror eller en dokusåpakändis vars största merit är att ha varit charmigt korkad på ett paradishotell till Wien är det inget snack om att ”Heroes” är den låt som har störst möjlighet att gå bra i Europa.
Nio av elva internationella tolvor talar sitt tydliga språk.