Rappt och spännande stiger orden ur jorden
KJELL ERIKSSONNattskärranOrdfront
Kjell Eriksson är trädgårdsmästaren som förgyller bokskörden med välskrivna och spännande deckare.
Foto:
"När jag ser ut över landskapet runt mitt trädgårdsmästeri, gårdarna med sina röda gavlar, spannmålsfälten, de brinnande oxelbären mot Ulva Kvarn, Fyrisån, som arbetat sig ned och skapat de branta åbrinkarna, nu betesmarker för kvigorna från Skörkulla gård, när jag lyfter blicken från jorden och ser allt detta, då föds orden."
I Nattskärran, den femte romanen om polisen Ann Lindell, kommer hon tillbaka från sin föräldraledighet och kastas in i ett brott som river upp starka känslor.
En majnatt i Uppsala begravs Drottninggatan i krossat glas från en vandalisering längs paradgatan. Medierna strömmar dit och under Radio Upplands direksändning hörs ett skrik. En tonårskille har hittats mördad.
Ett spår tyder på att ett gäng invandrare nekats inträde på en nattklubb vilket lett till att de gått bärsärk medan polisen varit pinsamt frånvarande. Unga invandrare blir syndabockar och främlingsfientliga grupper vaknar och driver hatkampanjer. Staden splittras snart i fördomar och segregation.
Men polisen har fler spår, ett svartsjukedrama kan vara motiv till mordet. Mitt i händelsernas centrum hamnar femtonårige Ali helt ofrivilligt i centrum, och det han sett pekar i en annan riktning.
I Nattskärran visar Kjell Eriksson att han inte bara behärskar konsten att sy ihop en roman om ett brott, utan att han också lyckas väva in angelägna samhällsproblem utan att de upplevs som några utsvävande avvikelser eller, för den delen, moralkakor.
Han tar i sina deckare utgångspunkt i den hembygd han känner så väl, och i Nattskärrans intrig är lokalkännedomen till och med nyckeln till upplösningen.
Det är visserligen en fröjd för en före detta Uppsalabo som jag att läsa Kjell Eriksson. Gatorna är inte bara namn, utan bär på minnen, dofter, liv och är en del av min historia. Men Eriksson är värd en läsekrets långt bortom Fyrisån och Svandammen, av den enkla anledningen att han skriver så förbaskat bra, fängslande och rappt.
Deckarakademin har nominerat boken till årets bästa kriminalroman, en utmärkelse han också fått tidigare (för "Prinsessan av Burundi").
Skulle inte förvåna mig om han får priset igen.
Så jobbar vi med nyheter