Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Rädslan det största hotet

Kultur och Nöje2009-06-02 03:00
Jag var ganska liten när jag bestämde mig för att aldrig vara rädd. Insåg redan då att rädslan i de allra flesta fall är helt onödig. Vi behöver bara rädslan för att slå på våra försvarssystem när vi utsätts för verklig fara. När vi behöver springa därifrån eller slåss för att överleva. Då pumpar våra hjärtan hårt, vi blir fokuserade, koncentrerade - vi vill överleva. Men den mesta rädslan är alldeles onödig. Vi oroar om för vad som kanske kommer att hända. Vad folk kanske tycker om oss. Vi lever med rädslan innan den nått oss. Låter blodet rusa i våra hjärtan och är ständigt beredda på att försvara oss - antingen genom att fly eller att slåss. Vi är sällan ens rädda för det som verkligen skulle kunna vara farligt - som att åka bil, som att dricka sprit eller röka. Vi är mer rädda för sånt som nästan aldrig inträffar. Även om det mest osannolika faktiskt också händer. Flygplan störtar. Balkonger rasar ner och människor blir slumpvis mördade på väg hem på cykel. Jo, det värsta händer också i verkligheten. Men frågan vi bör ställa oss då är om all den rädsla vi bär inom oss står i proportion till sannolikheten i att det värsta ska hända. Tänk om ingenting av allt det hemska händer. Då har vi levt våra liv i rädsla helt i onödan. Vi vet med säkerhet att vi alla kommer att dö förr eller senare. Så medan vi lever borde vi göra det fullt ut. Sluta spilla tid på rädslan och allt den gör med oss. Rädslan som det yttersta vapnet. Rädslan som terrorism. Rädslan som diktaturer. Rädslan för att inte höra till, inte vara behövd. Så skapar vi samhällen, strukturer och gäng där vi hittar ett värde hos oss själva. Där vi blir någon. Terrorist. Diktator. Gängmedlem. Rädslan föder våld så enkelt är det. Människor som står trygga i sig själva blir inte terrorister, diktatorer eller gängmedlemmar. Och det är männen som är räddast. Det var inte en slump som gjorde att Olle Ljungström kallade ett av sina album för "världens räddaste man". Det finns nämligen ingen som räddar männen när deras mammor inte längre går i fronten för dem. Och själva är de allt för rädda för att möta verkligheten en och en. De bildar gäng. De blir bröder. De bildar familj med varandra. De fogar samman sig själva med andra rädda män och surrar fast vid varandra med gaffatejp. Men de slutar aldrig vara rädda. För också gaffatejp kan brista. Kvinnor använder inte gaffatejp för att hålla rädslan på avstånd. De stoppar helt enkelt ner lite vitpeppar i handväskan. De biter på naglarna och röker cigarretter. De ställer inga krav. De går inte ut på kvällarna. De har inte för korta kjolar. Kvinnor anpassar sig snabbt till ett liv i rädsla. Där stora delar går ut på att undvika, inte det värsta men det obehagliga. För kanske känns det obehagligt om vi inte är älskade av alla, om någon rentav tycker illa om oss. Om vi inte är till lags. Om vi inte får höra till. Vi bildar inte gäng. Kvinnor leker bara två och två. Det är lättare så, då har man bara en motståndare att hålla koll på.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje