Rå sanning i en av årets bästa
CLOSER****Harlekinen (från onsdag)
Julia Roberts imponerar i en för henne ny sorts karaktär i "Closer". FOTO: COLUMBIA TRISTAR
Foto:
Stjärnskottet Natalie Portman tar sin första mogenhetsexamen som aktris med ett öppet och nyanserat porträtt av en ung strippa, livsklok och med hög moral. Julia Roberts som känslomässigt desillusionerad konstfotograf visar verklig mognad som aktris med fina underdrifter och mänskligt trovärdigt spel i i god mening teatral stil.
Ingen av dem är naiv eller präktig. Ingen heller lika egoistiskt förföraraktig, och hetsigt svartsjuk, som männen i deras liv. En är vek romantiker som skriver dödsrunor, en är hudläkare med arbetarbakgrund, rättfram, oputsad, med samma behov av känslomässig intimitet som strippan. Båda är lagda för svärmeri och förförarskap som ingen av kvinnorna är. Efter varandra visas deras möten och avsked, ögonblick laddade av rå uppriktighet och lika rå falskhet och manipulation. Slutet ersätter tragedin i förlagan med befrielse och lyckorus. Det förtar inte mycket av styrkan i textens tragiska samlivssatir, och svär inte heller mot det som gått före.
Materialet passar perfekt för Mike Nichols, regiveteran med bakgrund i ståuppkomiken. Han knyter an till äktenskapstragedin i sin genombrottsfilm, "Vem är rädd för Virginia Woolf?" (1967), och gör sin bästa film sedan debuten och "Mandomsprovet". Kanske en liten triumf på ålderdomen, efter många år av likgiltiga filmer och comebacken med TV-serien "Angels in America". En av årets bästa amerikanska filmer.
Så jobbar vi med nyheter