KOLLISON
Musikgymnasiet möter SON
ESIIC De Geergymnasiet Musik
Norrköpings Symfoniorkester
De Geerhallen Norrköping
Dirigent: Christoffer Nobin
Det är bara att kapitulera efter Musikgymnasiets succéföreställning Kollison. Ungdomarna är så duktiga och gör ett så fantastiskt bra jobb på en nivå som är så hög att man verkligen måste nypa sig i armen!
De är välrepeterade och har en scennärvaro man inte alltid ser bland deras professionella föregångare i branchen. Så fräscht!
Om vi bortser från själva storyn som Folkbladet skrivit om tidigare i veckan så är materialet av mycket skiftande art och karaktär, dock med en rejäl övervikt åt pop, schlager och modernt. Visserligen inledes det hela med Bergakungens sal av Grieg och på programmet står även en smula Vintersaga av L-E Larsson, men i övrigt känns det som om vi hamnat i den i dagarna så aktuella "mellon".
När jag bevistade skolkonserten på onsdag eftermiddag började ensemblen bli varm i kläderna och spelade för fullt ös. Klädbyten, rollbyten, fix på scen och omgrupperingar flöt smidigt, mikrofonerna var på rätt plats och i rätt hand och flödet på scenen var stadigt och tryggt gestaltat.
Det är många av eleverna som har många olika uppdrag på scenen och de rör sig mellan att spela i orkestern, spela i kompgruppen, stå i doakören, sjunga en eller annan strof och vara körsångare. Det blir därför en livfull föreställning med samling och fokus på skeendet och jag gillar att många finns med med viktiga uppdrag. Självklart ligger en extra tyngd hos Sara Andersson som spelar Vendela och hennes vän Alexander spelad av Christopher Lennerbrant som även skrivit den sång kring vilken allting kretsar.
Sara Andersson är självklar på scenen och sjunger verkligen säkert och med engagemang. För övrigt råder jag Christopher att skicka in låten till en eller annan tävling. Då kan vi komma ihåg var vi hörde den först! Den stora finalen skedde till tonerna av Ola Salos Calleth You i ett riktigt maffigt arrangemang med många riktigt fina soloinslag. Sara Andersson fick även sin komposition Vegvísir uppförd på onsdagens konsert, ett fint stycke där jag anade inslag av irlänska tongångar blandat med klassiska symfoniklanger.