Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Problematisk krigshistoria

Pansarslaget vid Kursk i sydryssland sommaren 1943 var en lika viktig vändpunkt för andra världskriget som någonsin El Alamein eller Stalingrad. Det bekräftade tendensen från Stalingrad: även om tyskarna hade ett fåtal tekniskt överlägsna stridsvagnar och segrade varje gång i själva tanksstriderna, kunde de i längden inte stå emot ryssarnas massiva infanterichocker.

Kultur och Nöje2007-12-12 03:00
Tomas Löthman
Första hälften av militärhistorikerna Anders Frankson/Niklas Zetterlings Slaget om Kursk är problematisk; de har uppenbarligen läst in sig i krigsarkiv och där myllrar det av namn på befälhavare, men inte bara det. Varenda befälhavare i slaget får tidigare tjänster uppräknade. Den allmänhistoriske läsaren storknar av alla dessa befälhavardata. Det hjälps inte att det också förekommer brev hem från soldater; själva balansen mellan övergripande nivå och förbandshistoria tippar över. Det paradoxala är att tyskarna aldrig hade mer än 3500 stridsvagnar "och stormkanoner" i Ryssland, medan ryssarna hade 13 000 vid fronterna sommaren 1943, varav flera tusen lånade från USA, England, Kanada. De allra senaste tyska Tigervagnarna kom inte förrän 1943 och bara i några hundratal. Men författarna hävdar att eftersom de var mer långskjutande och projektilerna trängde igenom ryska vagnar både framifrån och från sidan, segrade de alltid. Hur kunde ändå ryssarna vinna och påbörja marschen mot Berlin ? Som i förbigående nämns att de avgörande dagarna i slutet av juli tyskarna inledde en "taktisk" reträtt från Orjol mot en förberedd västlig förvsvarslinje, "Hagenlinjen" strax öster om Brjansk. Syftet var att lösgöra förband till Italien, där de allierade tryckte på. Samtidigt satte ryssarna in en sedan månader planerad offensiv. Var denna samordning detaljplanerad mellan de allierade eller mer en slump? Sådana frågor besvaras givetvis inte i krigsarkiven men är avgörande intressanta för en allmänhistorisk läsare. Författarna driver tesen att det som avgörande motiverar soldater att utsätta sig för dagligt livshot är detsamma i alla tider: lojaliteten med de närmaste kamraterna i den trupp de kan överblicka. Ideologi, politik, rädsla för bestraffning är mindre avgörande. Att befälen utsätter sig för samma risker som soldaterna sägs också avgörande för stridsmoralen. Lite tillspetsat alltså: soldater kan förmås att strida under de flesta förevändningar, bara de är utbildade och organiserade i plutoner och kompanier. Detta är ju ett oerhört påstående som borde ha utvecklats vidare. Till sist ställer ändå texten intressanta, övergripande frågor som det är naturligt att den inte kan besvara. Allt står nämligen inte i krigsarkiven.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje