Prat och tjat i kvadrat
Det enda som gör mor glad är att de små kottarna mår bra. Det tror i alla fall alla små kottar, även om de fyllt både 40 och 60. Mor lilla mor, här får du ett fint kort och eller i alla fall ett telefonsamtal och jag tänker ju på dig eller hur. Då blir du väl glad, Mor lilla.
Brittmarie Engdahl
Foto:
Tröst är att tänka att jojo, med egna ungar får du snart veta hur det är.
Träffade ett par blivande föräldrar som med lysande ögon sa att bara att man är bestämd, håller på regler och visar kärlek så blir allt fröjd och något för vilken Nanny som helst att visa upp.
Även om Eder krönikör har glömt det mesta om hur det var så finns ändå en erfarenhet kvar: ibland är det klokt att hålla käften. Och vad vet man, kanske just dom här slipper allt som skaver.
När ska du ha semester då?
Måste vara dagens vanligaste fråga. Statistiskt sett då också den där svaret glöms bort snabbast. Fast om man lägger till något som "då tänkte vi sticka till Svalbard" eller dylikt, då kommer man åtminstone ihåg den detaljen. Men om nån börjar veckla ut sig om att "det blir landet och jag går 17 juli och har tre veckor nu och några dagar i jul".
Jaha. Borta.
Överhuvudtaget är det svårt när någon börjar veckla ut sig. Jag har lärt att man har fyra, nä, två sekunder på sig att få med något om man sitter i ett sällskap. Det finns visserligen olika sällskap. Det grymmaste är det yngsta, jag höjer medelåldern kraftigt med min envisa närvaro.
1. Alla pratar och skrattar, gärna, mycket och på en gång. När jag har snappat något som jag tycker låter intressant och själv vill dra fram någon lärorik erfarenhet jag associerar till så har alla glömt vad det handlade om, ämnet är passerat för länge sen och ingen lyssnar till visdomsorden.
Snart lär man sig och skriker nåt kort och högt när någon hämtar andan och så är man med igen. Flabb och shots och kul ord och hejaheja å javaba. Höhöhö.
Det är en konst, knappast retorik i det här fallet, det är nåt annat, nåt socialt. Nåt utmattande.
2. Här råkar det vara så att jag istället sänker medelåldern, här får man plats och tid. Där kan vi fundera på vad någon säger, sen kan vi gå laget runt och ge våra tankar på det sagda och så liksom smyger samtalet vidare, prövande, avlyssnande, vi når något slags samförstånd och man kan känna sig berikad. Kanske få något med sig hem att fundera på. Visst, lite åldringskänsla, men det har sina poänger.
3. Mittemellangänget. Pratet står högt i kurs där också, men ganska ordnat, än hoppar man lätt från ämne till ämne och snacket är mest av slingertyp. När någon går tillbaka till ett tidigare ämne, plötsligt, efter en paus, då vet vi alla fall alltid fortfarande vad det handlar om, spretet går att hålla i schack.
Mellangänget faller ut i många olika samtal på en gång, gruppen delas i två och två. Här handlar det fortfarande om jobbet, problem, chefen, gemensamma frånvarande bekanta, mat, okunniga ungdomar och där kan man under gynnsamma omständigheter skjuta in något om vad barnbarnet sagt och det känns kolossalt trevligt.
Apropå semester. Den står förresten redan om i tidningen. "Allt fler åker till vår granne Baltikum", såg jag just. Forts. kan följa.
Så jobbar vi med nyheter