Polska gästarbetare i ny pjäs
Polacker som arbetar i Sverige, svenskar i Norge och ukrainare i Polen.Den globaliserade arbetsmarknaden är redan verklighet, men hur ska vi hantera den?
Grundaren av svenska Attac-rörelsen, America Vera Zavala, debuterar som pjäsförfattare i "Den polske rörmokaren". Nu skriver hon på sin andra pjäs, om gruvarbetarstrejken 1969. Foto: Riksteatern
Foto:
Maciej Zarembas uppmärksammade artikelserie "Den polske rörmokaren" publicerades i Dagens Nyheter för ett år sedan. När Riksteatern såg sig om efter ett aktuellt ämne passade artiklarna om de utländska byggnadsarbetarna bra in.
- Ofta säger vi att "det här är en svår fråga" när det handlar om samhällsproblem. Men det här är på riktigt en väldigt svår fråga. Det känns fantastiskt att närma sig den på det här sättet, säger en av projektets fyra dramatiker, America Vera-Zavala.
Papperslösa arbetare
Pjäsen är hennes debut. Hittills är hon mest känd från den politiska scenen, som en av den svenska Attac-rörelsens grundare.
Hennes bidrag handlar om två latinamerikanska byggnadsarbetare. Den ene utan de fyra sista sifforna, på väg att bli utslängt ur landet. Den andre har bott här i hela sitt liv, men ses ändå som invandrare - ungefär som America Vera-Zavala själv.
- Det handlar dels om hur Sverige behandlar de som kallas invandrare, dels om varför facket inte organiserar papperslösa arbetare. Det finns människor som gömmer sig och blir osynliga, men också de som har alla papper i ordning men trots det behandlas väldigt illa, bara för att de kallas invandrare, säger hon.
"Kan göra skillnad"
Det handlar inte om dramatiseringar av de ursprungliga artiklarna, i stället har manusförfattarna fått fria händer utifrån frågor som arbetsvillkor, fördomar, gästfrihet och rättighet.
- Vi tar upp ett ämne som är hett just nu, där teatern faktiskt kan göra skillnad, och inte bara berätta om något som har hänt. Facket står inför ett val nu: att organisera de utländska arbetarna, slänga ut dem eller låtsas som de inte finns, säger America Vera-Zavala.
De fyra dramatikerna tar upp frågorna ur olika perspektiv i var sin kortpjäs. Maciej Zaremba gör en monolog som ligger nära det självbiografiska, Lena Andersson skriver om fackombudsmannen som deltar i en reklamkampanj och Alexander Ahndoril om en fackordförande som står mitt i den omskrivna konflikten om ett skolbygge i Vaxholm.
Gemensamt är en minimal rekvisita, för att de ska kunna spelas överallt. Förhoppningen är att även arbetsplatser ska vara intresserade, att diskussioner ska uppstå där det är som viktigast.
- Den här tematiken finns överallt. I Stockholm finns hushållerskorna och städarna i de rika familjerna. I norra Sverige har vi bärplockarna och över hela landet har vi byggnadsarbetare från Polen och andra länder. Facket, arbetsgivarna, de osynliga svartarbetarna och de arbetslösa finns också överallt. Vi vill lämna samtal efter oss, säger America Vera-Zavala.Not. Av alla vårens premiärer sker en turnépremiär i Norrköping: "Ulla Skoog m. mus" en musikföreställningen som kommer i februari.
Så jobbar vi med nyheter