Politikerkåren håller på att utraderas
För elva år sen, på Torbjörn Gustavssons tid på Folkbladet (ni minns´en, Elvis-fanset?), fick jag tre artiklar på raken publicerade på ledarsidan under namnet ?Den döende demokratin?. Det var kris, och ett antal aktiva politiker la sig i debatten. Allihop höll med om katastrofbeskrivningen och såg vartåt det lutade. Man kan undra ? har det hänt något positivt sen dess? Har den politiska aktiviteten ökat nåt enormt under dessa år? Joo du, gissa!
?Den gamla typen av folkrörelseparti, som fortfarande spelar stor roll i politikens egen föreställningsvärld, är på väg att tyna bort?, och det är dessvärre alldeles sant. ?Vanliga samhällsintresserade medborgare i olika åldrar och med olika erfarenheter, blir alltmer sällsynta?, säjer han också, och det är ju rätt, det vet vi som är med lite i svängen.
Fast inte svänger det mycket!
Av de aktiva politiker på Norrköpings-nivå som jag kände för tio år sen är ett stort antal döda, ´de bästa´ yngre har gått vidare och mååånga kvarvarande levande har kommit över ?aktivitetsstrecket?, alltså orkar inte engagera sig helt och hållet, möjligen i en lite mera hobbybetonad partiaktivitet. De politiska studierna är väl närmare noll än någon annan siffra.
De stora partierna fortsätter oförtrutet att minska. Bryts inte trenden så är medlemsantalet om tio år (2017) nere vid 0 (noll) enligt Olof Pettersson.
I många kommunfullmäktigeförsamlingar i landet står redan stolar tomma eftersom vissa partier inte fått fram tillräckligt många kandidater ? då är ändå inte (sd) medräknat ? trots att man annonserat efter villiga icke-parti-medlemmar.
I den förening jag själv är med har medlemsantalet ungefär halverats det här millenniet. Folk dör, inga nya tillkommer. Medelåldern = ordinarie pensionsålder. Så ser det dessvärre ut på de flesta håll. ?Vanligt folk? skiter i att engagera sej i vardagspolitiken. De har synpunkter på politiken så fort det inte fungerar i skolan, sjuk- eller åldringsvården, men göra nåt konkret politiskt mer än att anmärka är de inte intresserade av. Politikerkåren håller på att utraderas. (Såvida inte folk blir så förbannade på den nuvarande regeringspolitiken så de engagerar sig i ilska, förstås. Man kan ju hoppas.)
Måste partierna gå ihop som ett första steg mot utplåningen? Alliansen kan förmodligen samsas i ?Borgarpartiet?. Är det möjligt att slå ihop (svmp) till Vänsterblocket? (Men kan man ha ?kommunister? i ett demokratiskt parti?)
Jag var pessimistisk redan 1996 och frågade efter lösningar, men ingen hade någon. Jag skrev till Nils-Erik Hallström, samhällsvetare vid Linköpings universitet: Hur ska demokratin fungera när politiskt engagerade människor inte står att finna? Han svarade förstås inte på ett blåbärs som jag frågor, men han uttryckte sej nån annanstans: ´Det måste finnas´. Man tackar för ett rejält yxskaft!
Sanningen finns i sammanfattning i följande vers:
Så sitter vi här då igen, en fem-sex-sju personer, de mest politiskt aktiva, en vecka före valet.
De flesta av oss lever nu rätt gott på de pensioner vi slogs för i vår ungdom på det glada trettitalet.
En ålderstigen kvinna läser förra protokollet och skrivelser, rapporter ? alla godtar innehållet.
Vi tänker mest på kaffet och vår ungdomstids visioner, vi mest politiskt aktiva, vi fem-sex-sju personer.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!